2012-02
Det är tvära kast mellan att har turen (eller ödet om ni så vill) på rätt sida alternativt fel sida när man jobbar med levande varelser. Igår kväll när jag precis kommit hem med barnen från dagis ringde Elof, jag behöver hjälp, 5009 håller på att kalva och det är bakfötter. Kommer ner till ladugården och ser att det är relativt grova klövar och ben som tittar fram. Lite trixigt är det ju när de skall ut baklänges, och vi är väl medvetna om att tar det för långt tid så kan det sluta med att man står där med en kalv som andats in en massa fosterslem, alternativ fått syrebrist och inte vill vara med. Den här gången gick det enligt alla konstens regler bra, och även om kalven hostade och rosslade en stund när han kom ut så var det ingen fara med honom, och idag är han pigg som vilken en dag gammal kalv som helst.
Vid dagens morgonrunda var allt lugnt, sista anhalten är fårhusen där jag går en runda i varje hus för att se att allt är som det ska. När jag öppnar skjutdörren till hus 1 ser jag att större delen av djuren inte har vaknat ännu, utan ligger nedburrade i halmen och möjligen idisslar litegrann. I baggboxen är halva gänget vaket och de övriga sover. Tittar till en extra gång, visst ligger en av baggarna alldelles, alldelles för stilla? Han ligger så fint ihoprullad precis som de gör när de sover, men jag kan inte se magen röra sig. Går försiktigt närmare, och förstår att något har hänt. Han är helt livlös och när jag känner på öronen är de kalla. Märkligt. Vi har inte kunnat se några tecken på att han varit sjuk. Efter kontakt med Svenska Djurhälsovårdens veterinärer körde vi in honom till Visby för obduktion, hoppas att vi kan få någon klarhet i vad som hänt.
Nu på eftermiddagen har ytterligare en kviga kalvat, hon skötte sig själv och allt gick bra. Gissa vad det blev? Ja, visst blev det en tjurkalv :-) Nu får jag snart beställa hem fler tjurkalv-öronmärken för de går åt som smör i solsken.
Många glädjeämnen och fördelar innebär livet som egenföretagare. Tyvärr finns också tillfällen när det är mindre roligt. Här har senaste månaden olika bakterier valsat runt i familjen, de flesta har någon form av cirkelgång via förskolan. Barnen har av och till varit hemma, med förkylning och skrällande hosta, en liten släng av vinterkräksjuka har också varit på besök. Elof och jag har klarat oss hyfsat. Hostar och nyser, trötta, javisst, men tillvaron har ändå gått att få ihop med lite envishet. Igår eftermiddag kände jag att min envisa förkylning började uppgraderas till en ihållande värk i kroppen, och efter denna morgons tur i stallarna var det ett faktum att nu var det kört. Feber så tänderna skallrar och värk i hela kroppen..
Som tur är mår Elof ännu hyfsat bra, och får själv sköta rutinerna ute. Skrivbordsarbetet för helt enkelt vänta. Nu gäller det att så snabbt som möjligt bli av med febern och komma på fötter igen, för att båda skall åka dit i influensa samtidigt, det fungerar helt enkelt inte.
Morgondagens stalltur innebar i alla fall glädjen att få välkomna ytterligare två kalvar, tjurkalv Virgil-Orwell-McShot och tjurkalv Dalton-Aladin-Rebell.
Denna vecka har grupp 1 slutvägts på prövningsstationen Gunnarp och vår representant Gremlin fick till slut fina T.110 att lägga till efter sitt namn. Han har en genomsnittstillväxt på 2104 gram/dag. Nu hungrar vi naturligtvis efter mer information. Vi har ju inte sett honom sedan han lämnade gården i mitten av augusti, och även om vi har bilder från när han var liten att gå tillbaka till, så är vi ju ruskigt nyfikna på att få veta hur han ser ut nu.
Lite preliminär information har vi fått via Charolaisföreningens kontaktråd, och de siffrorna bådar mycket gott!! Så snart vi får mer information om linjärbedömning och storlekstyp så lovar vi att hålla er underrättade här på sidan.
Idag har vi så här långt fått tre kalvar. En tjur efter Dalton-Aladin-Alvares, mor är en Lyre-kviga, en kviga efter Ferry-Viril-1118, modern heter Topie och är andrakalvare,dessutom halvsyster med Gremlin ♥, och sedan ytterligare en kvigkalv efter Dalton-Saumur-Tellus, modern är 1033, en Avanture-kviga (ni ser henne på bilden intill, då bara några månader gammal).
Det känns bra att det fyller på med lite kvigkalvar, hittills har vi haft ett riktigt "tjur-år" och har för tillfället ungefär 2/3 tjurkalvar. Från 2011 har vi många fina lovande kvigor, och jag hade tänkt försöka vara riktigt hård och gallra så att 15 av 45 skulle bli utvalda livdjur, nu när det ser ut att bli färre antal kvigor att välja bland 2012 så börjar det luta åt att vi släpper 18 st kvigor från 2011 till betäckning. Det har varit väldigt svårt att välja bort tre av dessa arton, och då är det kanske helt enkelt så att det är meningen att de skall få chansen allihop.
Igår morse när jag gick tillsynsrundan stod han plötsligt där. Den perfekta kalven. Rejäl härlig exteriör, bra bredd över ryggen, litet fint huvud, syntes på långt håll att det inte skulle finnas tillstymelse till några horn. Härlig blick, full av vitalitet. Magen var klotrund, alleredan full med mjölk trots att pälsen ännu var fuktig så särskilt lång stund kunde inte ha passerat sedan han föddes. Mamman stod bredvid, tittade på mig och väntade på sitt beröm. Se matte, vilken fin jag har fått. 2010 och 2011 har hon fått kvigkalvar som båda räknas till toppskiktet i besättningen. Nu stod han här, kronprinsen, allt vad jag kunde önska. Tog några steg tillbaka, försökte ta på de kritiska ögonen, något litet frågetecken måste det vell finnas? Nån vek kota, nått vridet ben, eller. Nej, kunde inte se några skavanker.
Resterande del av dagen skulle tillbringas i på möte i Stockholm så det blev snabba ryck in och sedan vidare till flyget. Därför kom inte bakslaget förren idag. När han skulle vägas. Han väger för mycket... Alldelles för mycket. Jag visste han han skulle väga över medel, och det fanns förklaringar till då jag har betäckningsdatum för kon och vet att hon gått över ett antal dagar. Tankarna snurrade, hur många dagar har hon gått över, borde man inte kunna räkna bort ett antal gram per dag? Hon mjölkar otroligt bra, och han har magen proppfull med mjölk, borde inte det väga en del? Vågen, går den verkligen rätt?
Inne vid skrivbordet med den fantastiska kalven utom synhåll landar jag tillbaka i verkligheten igen. Givetvis finns ingen utväg. Det är som det är. Favoriter kan aldrig få genvägar eller specialhandling, och när det gäller vikter är det siffran på vågen som gäller. Men ursch vad ont det gör. Det där finaste namnet på H, det får vi spara på ett tag till. Den här killen, han får heta Hazard. Risk. Skulle det visa sig att han kommer utvecklas precis så otroligt bra som jag tror, då är det en risk att ta, ifall vi vill prova att trots allt använda honom i vårt avelsarbete. Den risken kan man bara ta när man har alla kort på bordet, och kan väga för och nackdelar mot varann. Åker ni till Gotland i sommar är ni varmt välkomna hit och se underverket.
Antalet kalvar har stigit de senaste dagarna och är nu uppe i 48 st. Nu har vi fått lite varmare väder så det har varit en hel del jobb när ströbäddarna tinar och börjar ge ifrån sig vätska, det blir snabbt kladdigt då. Enligt väderprognosen kan vi vänta oss omkring 20 cm snö, det är kanske inget vi ser fram emot, men man får ta det som det kommer.
Det har varit intensiva dagar med kontorsarbete för att bli klar med bokföring och redovisningar, skönt att datumet nu har passerat och siffrorna inrapporterade. Idag blir det märkning och vägning av de kalvar som blivit födda under helgen och igår, och sedan rutinsysslor. En hel del tankar snurrar kring vårens betäckningar, man ser vad det blivit för typ av kalv i den kombinationen som var nu, utvärderar och omprioriterar. Semindoser är beställda och finns hemma, så någon gång under vecka 10 kan det vara dags för första semineringarna.
I lördags var Charolaisföreningens årsmöte. En hel del viktiga och intressanta frågor skulle avhandlas under eftermiddagen, tyvärr hade vi inte möjlighet att komma iväg dit. Förhoppningsvis kommer en resumé på hemsidan så småningom.
Äntligen var det dags, Simmentalkvigan som vi väntat och väntat på att hon skulle kalva, kalvade imorse med en fin polled kvigkalv. Fader till kalven är semintjuren Nisse och morfar Hugin. På Viking Genetics hemsida kunde vi idag också läsa att Nisse fått godkänt när det gäller kalvningsegenskaper på mjölkkor, så nu har han flyttats upp från ungtjurslistan till det ordiarie sortimentet.
Den värsta kylan har släppt taget om Gotland, och just nu har vi endast minus 7 grader. Solen skiner och det är en fin dag.
En av de Django-avkommor jag spekulerade över i gårdagens blogg föddes lite senare under dagen, en riktigt fin tjurkalv f. Django mf.Alvares mmf.Tyson. Han har en jätteduktig mamma med massor av mjölk så det här kommer förhoppningsvis bli en kille med en många goda modersegenskaper med sig i bagaget. Så nu är de elva Django-avkommor, ingen med horn och ingen dödfödd.
Två kalvar (tjurar) har vi hunnit få efter vår egen kronprins, Ferry av Nors efter ET-tjuren Aladin och mf. Ross av Grönekulla. Vår vision med Ferry är att han skall användas till kor, och ge lite rejäla kalvar gällande kroppsbyggnad och muskelmassa, men även ha med goda förutsättningar för att ge bra rekryteringsdjur. Dessa två som är först ut ser lovande ut, det är så roligt att få se om det blir som man hoppats, eller om inte hur blev det då?
På facebook dyker det då och då upp rapporter om kalvningar och slaktresultat, både från kollegor med med bruksbesättningar och från andra Charolaisuppfödare. Det är ett roligt sätt att dela med sig av sin vardag. En hel del besättningar har ju hemsidor, men det är ytterst få som håller dem uppdaterade.
Kylan håller i sig och det är lager på lager som gäller när jag vandrar iväg på min inspektionsrunda. Det knarrar under skorna och hundarna springer före väl medvetna om vart vi ska. Kan bero på att det är samma runda, varje morgon. Idag var det helt lugnt ute i stallarna. Ingen ny kalv född, och när jag stack in huvudet i fårstallarna låg de ännu tätt tillsammans, det enda som hördes var hundratals käkar som idisslar. Fårens vattenkoppar har ett rejält lager is, men det gör mig inte så bekymrad, det var likadant igår. Som tur är fungerar cirkulationen och värmepatronen, det är bara vattnet som står i kopparna som fryser, och det hackar vi ur och fyller på en skvätt varmvatten så håller det sig under dagen.
Kvigkalven som födddes igår eftermiddag ligger väl nedbäddad i halmen bakom ryggen på sina mamma. Rund och go om magen och pälsen står rakt ut. Det är så härligt, att så fort de är torra så är faran med kylan över. Vågar tänka en liten tanke om att just den där kvigkalven, den har chansen att bli något alldelles extra. Men mycket kan hända på vägen, det är inget som är självklart.
Tio av tjugofyra Djangokalvar har hunnit födas, och en snabb titt på listan gör att jag får fundera både en och tre gånger på vilka av de kommande jag är mest nyfiken på. Önskar jag helst en tjur eller kviga i den och den kombinationen? Vad sägs om Django-Amigo-Bacardi, eller Django-Showdown-Gavott? Eller helsyskonet till Gremlin på prövningen? Eller Django-Alvares-Tyson eller Django-Cigar-Hurricane?
Lagom när solen bryter igenom morgondiset kommer en liten svärm småfåglar till barnens "fågelmat-träd" utanför köksfönstret. För första gången den här vintern kommer de på besök, lysande klar-röda domherrar. Önskar att jag hade haft kameran i handen och kunnat dela det med er.
Från att ha varit ohyggligt bortskämda med frånvaron av vinter så har vi nu fått känna på rejäl kyla. Rysskyla sägs det. Burrr. En sak som slår mig är hur mycket det sliter på kroppen att arbeta utomhus när det är så här pass kallt. Vi gör i stort sett samma arbete som annars, men nu är man mycket stelare, huden blir torr och skör och det görs fina akrobatkonster när man råkar kliva på nån osynlig isfläck då och då.
Igår eftermiddag födes fem kalvar inom loppet av några timmar, och idag har vi alldelles nyss fått en fin kvigkalv. Mamma är 7018 Lyre av Nors, hon är även mor till 628 Frank`N`Stein T.112 (2010) och 666 Greve Dracula (2011) så det här blir en kvigkalv som har en del förväntningar att leva upp till.
Vi har gått och haft skärpt bevakning på två kor och en kviga ett antal dagar nu, men ännu har ingen av dem behagat kalva, utan det hinner kalva ett helt gäng innan de kommer sig för. Korna är jag inget orolig för, däremot börjar det kännas som den där kvigan kunde ta och sätta fart nu. Hon är seminerad och är nu 8 dagar över tiden. Förhoppningsvis blir det ändå en fin lagom stor kalv, men det kan också vara så att de växer rejält på slutet, och några kilo hit eller dit kan göra stor skillnad. Jag får återkomma om hur det slutar. Förhoppningsvis bra. Jag försöker tänka att med alla fribetäckta kvigor så vet jag ju oftast inte exakt betäckningsdatum, så de kanske också går över tiden en vecka hit eller dit utan att jag har en aning och därav inte oroar mig ett dugg.
Ytterligare en kalv föddes i alla fall igår, och det var en liten efterlängtad rackare. Nu råkade det bli han, vi hoppas ju på kvigor efter våra Simmental men de lyser med sin frånvaro. Det är en härligt typ på den här kalven och det ska bli jättespännande att se hur han utvecklas under sommaren. Mor är 1051 Miss av Nors, efter Ludde av Stegatorp T.112 och far är Lancelot av Bäckaby T.108. Mormor är vår ET-ko, 244 Miss av Tiricke som i sin tur har f. Mr Lewis och mf. Crossroad Benchmark. Kommer ni på besök, håll utkik efter 713 Randleff av Nors ;-)
Imorse hade ytterligare en Aladinkviga kalvat, även denna med en fin liten kvigkalv. Än så länge har kvigorna skött sig otroligt väl. De pysslar sina kalvar, håller ordning på dem, och när man efter några timmar kollar upp kalven är den rund och mätt i magen. Det är så otroligt roligt att jobba då, när man mest fungerar som upp-passare (städar, bäddar med ny halm, fodrar..) och observatör.
Snökanonen som utlovats inför torsdagen har ännu lyst med sin frånvaro, visst har det snöat en del, men absolut ingen extremt. Däremot håller kylan i sig och det blir rejält bitigt i kinderna när man varit ute en stund. Elof har fått städfnatt och röjer i verkstaden. Utanpå ser den liten och ynklig ut, men det är otroligt hur mycket skräp han kan skopa ut därifrån. Kanske att man skall drista sig till ett studiebesök där imorgon?
Äntligen kom då den efterlängtade mannen från landet långt bort, Carl Williams med sin ultraljudscanner. Jag blir lika imponerad varje gång över hur säker och duktig han är, det är en ovärdelig hjälp för oss i vårt arbete med lammen. Resultatet var ganska likt tidigare år, vi kommer få ungefär lika många tackor med tre lamm som med ett, två tackor skall få fyra lamm... Många av våra ungtackor var dräktiga med två lamm, det är som det är, men kunde jag få välja hade jag önskat att de bara fick ett första året. Alla åtta baggar har fungerat, så det blir gott betyg åt våra fyra ungbaggar som gjort klart godkänd debut.
De tackor som inte var dräktiga kommer att få bilda en exclusiv liten träningsgrupp till Vallhunden Pelle, så till våren skall vi be någon med en vältränad vallhund komma hit och "valla in" dem, och när Pelle och vi gått kurs så vi vet vad vi skall träna på så kommer vi kunna träna här hemma under lite ordnade former också. Har även planer på att bygga en liten hage för just detta ändamål.
Kalvningen går sakta framåt, vi har nu 25 st kalvar. Första kvigan efter vår ET-tjur Aladin hade kalvat imorse och fanns där med en sagolikt söt liten kvigkalv vid sidan. Våra Aladin-avkommor tror jag mycket på, och det ska bli väldigt roligt att få följa dem framåt. Just nu tror jag att det när som helst infaller en peak när det gäller kalvningar, det är många som ser ut att kunna kalva precis när som helst. Vem vet, kanske att det blir en 5-6 kalvar till idag?
Efter ett 2011 som vi helst förpassar till historieböckerna, då mkt ork och tid gått ut på att få vardagen att fungera så har vi så smått börjat få inspiration och energi att titta lite över vattenytan, och fundera på nya projekt. Det gäller att skynda långsamt nu, så vi inte gör något överilat som vi inte orkar med, men det är en viss efterlängtad känsla, det där att se möjligheter istället för hinder och våga tro och tänka framåt.