2010
Nyårsafton 2010, vilken fantastisk dag! Idag har vi haft en strålande sol som värmt både sinne och själ. Vilken fröjd det är när himlen plötsligt är klar och solens strålar faktiskt värmer så det droppar från taken trots att det är fem minusgrader. Genast känns våren närmare och livet lite lättare att leva.
2010 har varit ett år med både med och motgångar, så är det kanske med alla år, bara att det bleknar med tiden.
En del saker är svåra att råda över, som tex vädret. I våras när jag stod vid åkerkanten och såg all vår utvintrade höstsäd harvas upp så kändes de villkor som man lever under som lantbruksföretagare ohyggligt tuffa. Våren blev sen, det regnade och regnade. Inte förren i början av juni fick vi chansen att komma ut på våra fält igen för att så vårsäd, för att sedan få se de spirande plantorna vissna ner under de tre veckor med tropisk värme som vi fick njuta av i juli. Kalkylerna när det gäller växtodlngen, de ger inte några svarta siffror i år, det behövs inte något bokslut för att dra den slutsatsen. Trots det känner jag att vi är förskonade jämfört med en del andra, vi odlar mycket vall som trivdes i fukt och värme och vi lyckades bärga en hel del bra grovfoder till våra djur.
Den 8 maj, då höll flygvapnet som bäst på med sina övningar över norra Gotland & Kappelshamnsviken. Det var den dagen som vår avelstjur Aladin försvann. Som vi letade. De följande dagarna för att inte säga veckorna ägnades åt många timmars letande, både via motorcykel, till fots och från luften. Inte kunde vell ett så stort djur bara försvinna? Någonstans måste han ju finnas. Lyckan straxt innan midsommar när han återfanns levande. Så många sömnlösa nätter och så mycket funderande över var han kunde vara var äntligen till ända. Tyvärr fick sagan ett tråkigt slut, de skador Aladin åsakt sig gjorde att vi i slutet av augusti i samråd med veterinär fick lov att ta beslutet att avliva honom.
Roligare minnen? Ja, årets Baggauktion är en tillställning som vi sent kommer glömma. Våra bagglamm såldes till fantastiskt bra priser & vi har en härligt omgång med livtackungar som nu förhoppningsvis är dräktiga. Sista auktionen på individprövningstationen Gismestad ger också goda minnen, vi lyckades ropa hem semintjuren Django av Jätsberg T.107 och har stora förhoppningar på hans kalvar som kommer födas här på gården om några veckor.
2010 var också året då vi beslutade oss för att gå ifrån linjen vi haft tidigare med mycket inhyrda maskintjänster för att istället köra mer själva, på våra egna villkor. Det finns helt klart för och nackdelar med båda systemen, men vi känner att för vår del var inköp av press och plastare ett steg i helt rätt riktning. Ibland känner man sig nästan lite mörkrädd över de enorma investeringare som krävs för att försöka driva ett rationellt jordbruk. Samtidigt så är vi på det klara med att det är det här vi ska hålla på med och måste tänka långsiktigt framåt.
Framåt, ja vad händer där? Kalvningen har precis hunnit starta, och vi längtar verkligen efter att få se alla kalvar födas och efter att få göra nya planer inför vårens betäckningsgrupper. Jag har en ambition om att försöka seminera relativt många kor i vår, gärna omkring 20 st. Vi får se hur jag kommer lyckas med det. Om några veckor är det dags för scanning av tackorna, då får vi en hint om det som väntar i april. Baggarna har i år varit något färre och haft större grupper, det skall bli intressant att se om det gör någon skillnad.
En hel del åkermark finns att så till våren, hoppas hoppas på gynnsamt väder då!
För ögonblicket väntar en tur i stallarna innan det är dags att svida om inför kvällens nyårskalas. Jag ser fram emot att få skåla in det nya året!
Juldagen är en bra dag. Barnen är lugna igen efter att ha varit rejäl uppskruvade inför jul. Målen med att arbeta är lågt ställda, det är tillsyn och det nödvänligaste som ska skötas. Det kräver dock sin tid, just nu har vi lite problem med att snö yr in i stallarna och att den lägger sig i foderkrubborna.
Tomten kom igår, till både små och storas förtjusning. Vi fick meddelande om att tomtens ren (läs Audi) hade sladdat i diket så läget såg mörkt ut för en stund, men som tur är kom lastmaskinen som röjer snö här ute just i rätt tid och kunde ge Tomten lift sista biten.
Ännu har ingen mer kalv tittat ut men det är bara en tidsfråga, det finns flera kor som ser ut att vara väldigt nära kalvning.
God fortsättning på julen önskar vi er!
Första avelstjuren släpptes i våras till sin flock den 6 mars och igår hade vi säsongens första kalvning. Tyvärr blev det en tråkig start, då den resulterade i ett dödfött tvillingpar. Fullgångna och fina men inget liv i. Kalvningen var i övrigt problemfri. Det kändes tungt och det känns sådär extra orättvist när man inte riktigt kan lista ut vad det är som hänt där inne i magen på slutet som gjorde att dessa två inte fick vara med längre.
Som tur är när man arbetar med djur så kommer det också glädjeämnen, och imorse när jag kom upp till stallet hade ytterligare en ko kalvat, och stod och tuggade efterbörd medan en fin och ytterst vital tjurkalv åt och smaskade sitt första mål varm mjölk :-) Då kan man ju inte bli annat än glad. Så, nu är det igång. Vi har något färre dräktiga djur än förra året, vilket beror på att vi gallrat rätt hårt bland våra äldre kor, och räknar med 87 kalvningar. Vi är väldigt nöjda med våra ettårskvigor, och räknar med att nästa säsong vara tillbaka på ca 95 kalvningar.
Vinter har vi, idag försöker solen titta fram bakom diset, den lyckas inte riktigt men det känns skönt att veta att den finns där i alla fall.
Årets vinter kom verkligen tidigt. Först regnade det i stort sett utan uppehåll i två veckor, sedan kom mängder med snö och efter det kylan.. Markerna är fulla med vatten, det är i stort sett ingen tjäle och nu har vi ett rejält snötäcke. Det känns inte som något bra läge sett ur lantbruks-synpunkt.
Korna tycker det är mysigt att komma in på stall och börjar nu vara uppsorterade i de grupper som de skall bo i under vintern. Stamtjurarna är lite lagom rastlösa men har det egentligen rätt bra i sina "ungkarlsboxar" där de går två och två tillsammans & äter relativt grovt hö för att håll hullet på en lagom nivå. Tackorna går än så länge i sina betäckningsgrupper, vi brukar plocka hem baggarna runt den 15:e december.
Så här års går mycket av tiden åt till rutinsysslor i stallarna, men jag har också börjat fundera lite över planeringen inför våren. Tidigare år har det kommit erbjudande från Charolaisföreningen där man erbjudits möjlighet att köpa semindoser från någon/några utvalda utländska Charolaistjurar, i år har det ännu inte kommit något sådant. Vi har tre vita tjurar & en Simmentaltjur inför 2011, väljer vi att dessutom seminera en del så kommer vi klara oss med dem. Sen vet man aldrig, ibland dyker det upp tillfällen som är svåra att motstå, det brukar vara farligt att bestämma upplägget helt innan Köttrasprövningens auktion varit i slutet av mars.
På tv går just nu en "såpa" där människor som har problem med vikten får hjälp för att kunna ta tag i sin situation och komma på rätt väg när det gäller träning och mat. Målet är att vid varje invägning ha lyckats tappa så mycket vikt som möjligt. Kan inte låta bli att tänka på det där programmet när jag med fjärilar i magen får veckans sms i mobilen. Nu finns ny vägningslista på köttrasprövningens hemsida. Nyfiken, spänd, förhoppningsfull närmar man sig datorn, hur har det gått?
När det gäller prövning av köttrastjurar är målet att de ska öka i vikt, så det är det omnämnda mot tv-serien som jag nämnde i början, men spänningen är densamma. Det är många parametrar som ska stämma för att siffrorna på vågen ska gå åt "rätt" håll och i lagom takt. Än så länge går det till vår stora glädje bra för vår tjurkalv, är ni intresserade så informerar jag lite om det på hans egen sida, den hittar ni här.
Hej gott folk. När det händer som mest har man tyvärr som minst tid att dela med sig. Oktober månad har varit otroligt intensiv. Nu är nästan alla tackor utsorterade i sina betäckningsgrupper, så nu kan man säga att startskottet har gått inför Lammåret 2011. Vi har bara sex stycken avelsbaggar i år, vilket innebär att vi kommer ha något större flockar än vanligt. Jag hoppas att baggarna ska klara av jobbet under samma tid som som vanligt så att lammningen inte ska behöva bli mer utspriden för det.Vi har investerat i en ny bagge i år, och köpte två förra året, så rent härstamningsmässigt var det inga problem.
Tora & Hondini
Var börjar man? Efter en sådan auktion som vi fick uppleva i år så vet man knappt i vilken ände som man ska börja, för att försöka förmedla vad som hänt och vad vi känner.
Som ni säkert vet vid det här laget åkte vi till auktionen i Sjonhem med åtta stabila grabbar i laguppställningen från Nors. En sån dag som auktionen är så är det många tankar som snurrar i huvudet. Dels allt som rör själva arrangemanget av auktionen där vi också är involverade, dels har det ska gå för våra baggar vi har med, men givetvis också spänningen om vi själva ska hitta nån sån där riktig favorit att försöka få med hem till gården igen.
Stolta fick vi ta emot Rasföreningen Gotlandsfårs ärorika hederspris för vår 10169 Nors Hondini som erhäll priset för sina 29 poäng, 5:a i helhet och resultatet 5-5 på pälshår.
När auktionen drog igång såldes först de äldre baggarna som var nio stycken, sedan var det dags för Hondini, katalognr 10. Budgivningen gick snabbt och stannade inte förren den passerat 30000 kr... Då var pulsen på oss relativt hög, måste vi nog påstå :-) Följande två Nors-baggar (katalognr 13 och 23) var även dom eftertraktade och väl betalda, men den riktiga skrällen kom när 10305 Hero klev in i ringen. Många budgivare, och snabb budgivning gjorde att vi knappt hängde med förren takten saktades ned när summan passerat 35000 kr... När auktionsklubban väl slog i bordet vid summan 42500 kr var det hög tid att börja andas igen.
Vad känner man som säljare i i ett sådant ögonblick? Stolthet givetvis men också en stor tacksamhet till alla de som bjuder på vår bagge och på det viset visar att de tror på vårt avelsarbete och tycker att vi fått fram ett bra resultat. Summeringen av auktionen för vår del landar till stor del just där, och vi vill rikta ett stort tack till alla som valde att investera i en Norsbagge till sin besättning och vi hoppas av hela vårt hjärta att den ska uppfylla era förväntningar.
Äntligen så fick vi en dag med uppehåll. Så efterlängtat. Nu är baggarna som skall få åka på auktion på lördag tvättade och vägda, aktuella dagsvikter finns här.
Igår kväll var vi på Lövsta landsbygdscenter där Gotlands Slagteri och SLS bjudit in till möte. Nya ägaren till Gotlands Slagteri heter Svenskt Butikskött och personifieras av VD Tomas Östlund. Att lyssna när han beskriver sina visioner och förhoppningar om Svenskt kvalitetskött är alltid intressant och det ska bli spännande att följa den resa som förhoppningsvis skall skapa mervärden för det gotländska köttet oavsett djurslag.
SLS är en inte lika rolig historia, och när de gotlänska grisuppfödarna igår försökte få gehör för den kris som grisproduktionen genomgår tyckte jag att de bemöttes nonchalant och blekt. Jag hoppas verkligen att SLS tar sitt ansvar och kallar till möte med grisproducenterna å det snaraste och dels tar till sig det som de har att säga samt reagerar med att agera omedelbart.
På bilden ser ni en glimt av finalen från SM i fårklippning som hölls på Fårö i lördags. Det var ett arrangemang väl värt ett besök. Gott om folk, många att prata med och otroligt snabba och skickliga fårklippare.
Här hemma på gården är ett nytt projekt i startgroparna. Spännande och lärorikt. I början av nästa vecka har jag tänkt berätta mer :-)
Det har nu gått flera veckor sedan vi var tvugna att bestämma oss för vilket av årets bagglamm som skulle få stanna på gården. Jag är glad att det beslutet är taget, för ärligt talat, idag hade jag inte kunnat välja. Nu varefter de börjar bli lite rastlösa (könsmogna?) så tycker de att det hör till dagens höjdpunkt när jag kommer med motorcykeln och ser till dem. De flockas runt den och ibland hinnar man lyfta lite på pälsen eller lägga en hand på ryggen.
Idag tog jag med kameran, dels för att det för en gångs skull var så soligt och fint väder, och dels för att jag ville försöka få en bild på vår fem-poängare, Nors Hondini. Han är ruskigt svår att ta kort på, fick två bilder varav den ena är utan huvud.. Nyfiken? Välkommen atttitta här.
Idag tog arbetstiden slut innan allt som skulle göras, så imorgon bitti ska vi driva hem livbaggarna, väga dem och tvätta så att de är rena inför auktionen på lördag.
När saker och ting inträffar och det käns tungt att vara lantbrukare, så glömmer man lätt varför man har valt att göra det man gör. Jag går just nu en utbildning på Folkunivesitetet som heter Hållbart arbetsliv. Den är avsedd för kvinnor i de gröna näringarna, och vid ett tillfälle i våras var det en föreläsare som sa -Tänk efter vad det är som får dig att må bra. När är det du känner att du samlar energi och fyller på allt det där som tar slut ibland? Har tänkt mkt på det. Enligt föreläsaren fanns det inget facit. Det är olika för olika människor och för olika situtaioner. Det kan vara familjetid, det kan vara musik, egentligen vad som helst. Bara att man känner i hela kroppen att den återhämtar sig och samlar ny energi.
För mig så är sådan tid när jag får pyssla med mina djur. Missförstå mig inte, jag älskar min familj och mina barn är otroligt viktiga, men för att ladda om och komma på varför jag har valt det yrke jag gjort, då är det kvalitetstid med djuren som räknas. Ikväll när barnen kommit hem och fått landa lite så tog Elof ansvaret över matlagning m.m som hör kvällsrutinerna till, och jag tog på overollen och knatade till ladugården. Tog klippsaxen och gick in till stamtjurarna och pysslade. Klippte dem, borstade, pratade med dem och funderade. Det är en obeskrivlig känsla när ett djur som väger över 1000 kg frivilligt kommer fram och lägger sitt huvud på min axel medan jag klipper dess hals och kinder med klippmaskinen och samtidigt får hålla de andra i schack genom vanlig ledarskapmentalitet. Samma tonfall som till hundarna. -Nej. Uj, uj på dig. Du får vänta... osv.Den där timmen bland djuren, det är mitt sätt att ladda. När jag gick in till ett dukat middagsbord och barnen glada stod i dörren så hade jag laddat. Jag visst varför jag valt detta, och jag jag kommer gå och lägga mig utan grubblerier. Medgångar och motgångar. Det är så livet är. Man måste få bli ledsen & besviken. Man måste få bli glad och nöjd.
Trevlig helg på er, gott folk!
Våga aldrig sticka upp. Jag menar inte vara kaxig, nej våga aldrig börja tänka att nu går det ju faktiskt bra det här. För då kommer det alltid nån form av bakslag. Ner med dig, ner på mattan , eller varför inte under mattan???
Tja, veckan har varit rätt okej. Saker och ting flyter på, startvägningen från Gunnarp dök upp idag, och även om vår kalv inte hör till tungviktarna i sin grupp (ännu), så hade han växt bra sedan insättningen. Ca 50 kilo på en månad. Glädjande besked, då vet vi att han mår bra och äter.
Jag har gått och räknat, funderat och tänkt. Om det nu skulle gå bra för våra baggar på auktionen, skulle det då finnas en liten möjlighet att de pengarna skulle kunna vara med och finansiera någon form av ny hanteringsanläggning för får och lamm? Den vi har idag är byggd i trä på 60-talet, och håller på att falla sönder och samman, för att inte tala om hur många gånger man klämmer sig när det är sortering av djur på schemat. Men idag kom ett tjockt kuvert med posten som jag inte riktigt räknat med, så nu kan jag sluta fundera.
En av våra traktorer gick sönder i somras. Den har varit i Visby på verkstad. Efter några veckor kom en faktura på omkring 30000 kr för en reservdel.. Ok, jag var inte inblandad eller tillfrågad när det gällde reparationen men betalade och avvaktade. Vad kunde arbetet kosta för att byta den där delen? Min gissning var nog runt 30000 kr. Kanske lite i underkant, jag vet att de där timmarna på verkstan är ohyggligt dyra (det ser man tex när man lämnar bilen på servie...), men ja, omkring där. Runt en veckas arbete för en kille kanske?
Vad det står på fakturan som kom med posten idag kan ni se själva på bilden. Helt ofattbart!
Hade jag fått vara med och bestämma hade jag ställt ut den där traktorn i skogen och åkt till JD och köpt en ny GRÖN variant. Men det fick jag inte så nu är det bara att betala och se glada ut. Eller förresten inte, minerna kommer vara en smula bistra några dagar framöver.
Ibland när man fäster något på papper så vips händer det något. Inte alls säkert att det har något samband, men händer då och då. Idag tog jag hundarna och gick kors och tvärs genom "skogshagen" som vi kallar den, en betesmark som till stor del innehåller skogs och strandbetesmarker. Korna hade verkligen gjort jättefint, även på de mer svåråtkomliga ställena, och mina funderingar över betestrycket kan jag släppa, i alla fall när det gäller den hagen. Känns väldigt bra. Imorgon skall jag flytta den koflocken till en annan hage där vi haft lamm ända tills igår, där kan de göra god nytta och efterbeta allt som lammen inte velat ha.
Denna vecka är det startvägning av alla tjurar i grupp 1 på Gunnap. Äntligen kom det upp lite tjurdata på hemsidan så man får stilla sin nyfikenhet över vad det är för kalvar som är insatta i år. Ett roligt kvällsnöje som man gärna avsätter lite tid för att läsa. Ska bli spännande när vikterna också publiceras, jag hoppas så att vår Frank har mått bra och åtminstone klarat av insättningen genom att växa "som vanligt". Det hoppas nog alla som satt in kalvar kan jag tro.
Ytterligare 30 st lamm lämnade gården imorse, och igår 2 st kor. Hör hösten till. Funderar en hel del på höstens planering av betäckningsgrupper för tackorna. Egentligen har vi ett bra gäng baggar redan, men nytt blod är också viktigt, inte minst då många av våra baggkunder återkommer med några års mellanrum. Katalogen för Gotlandsauktionen blev klar på tryckeriet idag, förhoppningsvis har vi den i brevlådan på fredag så vi får noga begrunda utbudet och vem/vilka vi ska kika lite extra på när auktionsdagen kommer. Trivsamma bekymmer :-)
Idag skulle jag varit på utbildning i "Hållbart arbetsliv" men det blev inställt i sista minuten pga av att föredragshållaren blivit sjuk. Så hux flux fick jag en dag hemma på gården som jag inte alls hunnit planera för. Kändes ganska konstigt. I vanliga fall har man en hel lista i tankarna för vad som skall hinnas med under dagen. Efter att jag varit runt i stallarna och gjort rent vattenkoppar och fixat lite med allmän djurtillsyn tog jag motorcykeln och gav mig av ut i markerna för att se till de övriga djuren. Den här hösten är helt otrolig. Vi har ännu inte haft någon frostnatt och det är extrmet fuktigt ute i markerna. Vallarna där vi tog tredjeskörd förra veckan grönskar för fullt igen, och ute i betesmarkerna växer det upp nytt gräs och slår upp nya skott varefter djuren hinner beta av det. Så här års brukar djuren annars dra sig in i skogen, och ut i vätarna för att bli mätta.
Nu räcker det med grönska och växtlighet för i år. Jag tycker allt grås och alla buskar & träd kan gå i vintervila nu och ge oss en chans att komma ikapp. Till och med blåelden har slått upp nya skott och blommar för fullt.
Under eftermiddagen blev det kontorstjänst. Har grubblat länge på detta med räntor, ska man våga ligga kvar med en hel del lån rörligt, eller ska man passa på att binda en del? Styr-räntan gick upp förra veckan, och det förväntas ytterligare höjningar. Ibland behöver man verkligen lite extra tid för att hinna fundera över tex ekonomiska strategibeslut. Det vore inte roligt att den dagen ränteavikuvert kommer i brevlådan upptäcka att man borde gjort något för länge sedan...
En sak som är väldigt roligt med lamm i förhållande till nöt är att det går så fort. De föds på våren, små underbart söta svarta långbenta varelser, förvandlas under sommaren till "stora lamm" med riktig päls och nu i september sker en förvandling till. Det märks så extremt tydligt när jag tittar på våra livbaggungar som går i en egen liten flock. Från riksbedömningen den 25 augusti då de förfarande definitift var lamm har det hänt mkt. De börjar få upp halsen, lite bättre hållning, huvudena förlorar sina runda babyformer och blir i stället blankt svarta och mer skulpturerade, de rör sig med självförtroende och börjar helt enkelt bli vuxna. Dock inte med den attityd som finns hos de äldre baggarna såklart, på dem syns det ju lång väg att de anser sig starkast, vackrast och bäst i världen...
På bilden här ser ni 10162 Håkan Bråkan av Nors, han håller precis på att genomgår den där fantastiska förvandlingen.
Tredjeskörden är nu bärgad, all halm är hemma och instaplad i halmladan. Det känns otroligt skönt att kunna släppa det och gå vidare med andra höstsysslor. Jag börjar nu bli riktigt otålig på att få någon form av information från individprövnings-stationen Gunnarp. Surfar förbi på deras hemsida då och då, men nejdå. Har lite svårt att förstå att det ska vara så svårt. Några bilder, nån liten uppdatering om hur stallet och utfodringen fungerar osv. Nåväl, nästa vecka är det dags för startvägning av grupp 1, då borde åtminstone tjurdata för den omgången dyka upp.
På Charolaisföreningens hemsida är det lika tyst. Undrar om det är att det inte finns någon information att ge, eller om det är att ingen orkar eller är kreativ nog att formulera något att skriva. Är jag hård och kantig nu? Nejdå, egentligen inte. När det gäller föreningar så vet jag allt för väl hur svårt det kan vara att få tiden att räcka till. MEN samtidigt så tycker jag att man som medlem ska ha rätt att få någon form av informationsutbyte, så att föreningen håller sig aktiv och levande.
Imorgon är det dags att återuppta studierna igen. Läser några kurser på Folkuniversitet i Visby, en lederskapsutbildning och en utbildning som heter Hållbart arbetsliv. Riktigt roligt att bygga ytterligare kontaktnät, och att få tänka till och reflektera över nya saker.
Tider som dessa, när regnet äntligen håller uppe och arbetet ute på fältet med att bärga allt vad bärgas kan pågår intensivt, då vore det kanske mer passande med en bild av skördetröskan, eller pressen, eller någon annan maskin som går för fullt. Mitt arbete däremot kretsar för det mesta kring djuren, och i och för sig på kontoret då... Men en bild på en dator är nog inte så mycket att visa, även om den också går för fullt ibland ;-)
Dagens bild får bli denna, det är några av våra riksbedömda bagglamm, som målmedvetet är på väg någonstans. De lever livet just nu, går i en alldelles egen liten flock, äter återväxt på en betesvall och har det rätt så gott om jag får gissa. De är så otroligt vackra att titta på, pälsen liksom böljar när de rör sig, och skiner solen blänker det och gnistrar om lockarna. Såna minnesbilder behöver man ha ett lager av när man är trött och slutkörd i lammningen om en sådär 6-7 månader. Bäst att ladda redan nu.
En av årets bagglamm ska få stanna här på gården, han har fångat mattes uppmärksamhet främst pga av sin exteriör och hållning men kan dessutom visa upp ett prydligt betyg från riksdomarna 26 poäng/ 4 i helhet och han har gedigen bakgrund i sin stamtavla. Modern hade även i fjol ett bagglamm till riksbedömning som fick 25 poäng/ 4 i helhet.
Tankarna går då och då till vår kalv som står på prövningstationen. Som djurägare får man ingen information alls förren startvägningen kommer på köttrasprövningens hemsida, något som man på sätt och vis förstår, de kan ju inte ha "kvartsamtal" med 175 vetgiriga kalvägare, men visst undrar man hur det går för honom. Trivs han? Har han kommit igång att äta ordentligt? Han har vell inte drabbats av nått virus eller annan smitta nu i och med insättningen? Nåväl, inga nyheter får ses som goda nyheter, och vi får träna vårt tålamod.
Med och motgångar hör till, både när det gäller privatlivet som företaget. Jag brukar försöka ha inställningen att det känns bättre att bli arg än ledsen, för ilska ger i alla fall nån form av endorfiner så man får en massa gjort, medans att bli ledsen tar en massa energi. Allra bäst är förståss om det går att fokusera på de saker som är bra och positiva, tyvärr går det dock inte alltid..
Denna vecka har jag försökt tänka på allt som gått bra på senaste tiden, riksbedömningen, fotrötebesiktningen, att det inte regnar så tredjeskörden håller på att bärgas, att lammen är klippta, ja ni vet. Men jag känner nån form av ilska som bubblar i mig, och det beror på att just denna vecka har Sveriges största lekstuga, försvaret, valt att lägga ytterligare en flygövning här över norra Gotland. Detta sammanfaller precis med att vi till vår stora besvikelse tvingats ge upp när det gäller Aladin. Vi har haft det på känn de senaste veckorna. Han kommer nog inte bli bra. Men man vill ju så gärna hoppas, och vi sa att -nej men idag så ser han betydligt bättre ut, nu är vell ändå svullnaden i foten lite mindre osv. Men nej, faktum kvarstod. Aladin hämtade sig till stor del bra efter att vi hittat honom. De stora sår han åsakat sig läkte fint, han kom igång att äta bra igen och började se mindre uppdragen ut i buken. Ögonen fick tillbaka lite glans och livfullhet. Men höger bak-klöv, den visade inga tecken på förbättring. Klövverkaren klossade höger innerklöv för att den yttre skulle få chans att läka i lugn och ro, och veterinären gav både smärtstillande och antibiotika, men tyvärr visade sig den prognos som vår klövverkare sa när han först fick syn på foten vara rätt, klövbenet var förmodligen brutet, söndertrampat.
Så i tisdags fick Aladin sluta sina dagar här på gården. Det gick lugnt till & han var så väl värd ett sånt slut. Jag pratade med honom och han stod och lyssnade och klurade förmodligen på om jag inte hade med några pellets och så var han borta. Precis när vi kopplat kedjan för att dra ut honom ur boxen kommer ett av försvarets jaktplan, alldelles över trädtopparna. Det fullkomligt dånar i öronen när det brakar förbi vår gård. Inte nån godkänd höjd på den flygningen inte... Ilska? ja, det är bara förnamnet, men vad hjälper det? Klart att killarna i uniform måste få leka lite.
Veckan som gick var spännande. Först ut var årets riksbedömning, följd av nyheten för i år fotrötebesiktning av besättningen. Det har vädermässigt varit ett skruttigt lammår, och våra baggar är mindre än vad vi vant oss vid, men vi tog "tjuren vid hornen" och gav oss iväg med 16 st i vårt tycke spännande aspiranter. Riksdomare på Gotland i år var Margareta Källberg och Katarina Fritjofsson. När vi några timmar senare återvände hemåt kunde vi glatt konstatera att våra baggar fått till största delen goda betyg. Två stycken fick underkänt med 2:a i helhet, en pågrund av flammig färg, och den andra hade för tunt pälshår. Men resterande pojkar klarade av äventyret med hedern i behåll och vi kunde summera följande;
1 st med helhet 5 (!!!) 29 poäng. Fader 08160 Fleece av Nors, mf 4047 Ramkvilla Ram.
1 st med helhet 4,5 27,5 poäng. Fader 08014 Sindarve Shaun, mf 2046 Estas Astor.
2 st med helhet 4 och 26 poäng. Fäder 08014 Sindarve Shaun & 08315 Nors Fox.
5 st med helthet 4 och 25 poäng. Fäder 08014 Sindarve Shaun, 2 x 08160 Nors Fleece, 09078 Gränby Mr Big & 4047 Ramkvilla Ram.
1 st med helhet 4 och 24 poäng. Fader 08160 Nors Flecce.
4 st med helhet 3 och 22 poäng. Fäder 08014 Sindarve Shaun, 2 x 08315 Nors Fox & 4047 Ramkvilla Ram.
Såklart jätteroligt, och det bästa av allt är att nu, cirka en vecka efter riksbedömningen (och två veckor efter avvänjningen) så har de satt fart och växa igen, och nu känner vi oss inte alls oroliga att de inte skall hålla måttet vid årets auktion, alternativt hemmalivförsäljning. Härligt.
Sedan kommer en ytterst arbetsam och jobbig dag, nämnligen fotrötebesiktningen. Nära 300 djur skulle vändas uppåner på och kollas klövar. Det gick över förväntan bra. Djuren höll sig lugna och samarbetade väl, veterinären och dess lärlingar höll sig på gott humör och kämpade i jämna tag på i samarbete med oss djurägare. Och efter att den sista livtackungen var besiktigad kunde vi trötta med nöjda pusta ut och konstatera att allt såg bra ut, inga som helst tecken på någon fotröta. Nu återstår det kluriga arbetet med att välja ut vilka bagglamm som skall anmälas till auktionen, men det lovar jag återkomma till.
Augusti och september är verkligen intensiva månader som mycket går i lammets tecken. Det är pälsmönstring, det är vägningar inför slaktleveranser, avvänjning, jobb med Elitlamm, riksbedömning och anmälan till hösten auktion (om bagglammen som är utvalda till liv håller måttet och får poäng så det räcker till). I år är det dessutom ett extra moment, nämnligen fotröta-kontroll. Ett projekt som görs i samarbete med Svenska Djurhälsovården, Jordbruksverket och Gotlands fåravelsförening ska försöka få till en fungerande rution för att i möjligaste mån säkerställa att de besättningar som säljer baggar på auktion är fria fotröta. Det innebär att besättningen alla livdjur skall samlas ihop, en och en placeras i en såkallad tackvändare, och så skall utbildade veterinärer från SDHV besiktiga klövarna. För vår del sk den övningen utföras på torsdag nästa vecka, det kommer bli en intensiv dag.
Igår kämpade vi oss igenom årets första "bagg-bad". Bagglammen som är utvalda som möjliga riksbedömningskandidater är nu noggrant tvättade, något som verkligen var nödvändligt. Man kunde tro att de skulle vara relativt rena efter allt regnande, men det var snarare tvärt om. De var riktigt skitiga och duschvattnet var helt beiget vid första sköljningen... På tisdag, den 24:e augusti är det dags för riksbedömning här på norra Gotland.
På bilden ser ni en av förra årets livbaggar "Nors Glitter". Han fick 27,5 poäng (av 30 möjliga) och 4,5 i helhet. Fin kille :-)
Frank`N`Stein är nu levererad till Skåne och individprövnings-stationen Gunnarp. Hoppas, hoppas att han ska trivas och hålla sig frisk! Jag har gjort en presentation av Frank för er som är lite Charolaisintresserade, den hittar ni under Charolais - Frank`N`Stein, eller raka vägen via den här länken.
Idag var det dags. Avskedets bittra stund. Vår prövningskandidat, 628 Frank har fått bott inne tillsammans med sin mor sedan veterinärbesiktningen som var i mitten av juli. De har haft det rätt gtt därinne, knaprat ensilage, myst i halmen och sluppit bli blöta under de rejäla slagregn som Gotland drabbats av i slutet av juli. Men nu börjar dagarna bli räknade inför att det är dags för Frank att bege sig till Skåne & "skolstarten", och idag fick 7018 Lyre, hans mamma åka transport ut på bete igen. Frank måste lära sig att stå på egna ben de här sista dagarna han är hemma, så att han är mer rustad att klara av miljöombytet sedan. Bara att förstå vad dom säger där nere är ju inte helt lätt .... :-)
Sedan har jag tvättat transporten så att den är ren och prydlig inför nästa veckas lammjobb. Känns bra, jag gillar när saker är rena.
Ikväll ska vi njuta av att det är 27 grader varmt & lördag, så när Elof kommer hem från halmpressningen ska vi gå ner till stranden och grilla tillsammans med goda grannar. Helt klart något att se fram emot!
Nu är årets lammungar mönstrade, och höstens första leverans av slaktlamm har åkt. Det har inte varit något optimalt lammår, först den extremt kalla och blöta våren, sedan tre veckor med tropisk värme och nu då, regningt och dåligt med sol igen. Vikterna är därav sämre än ett normalår. När det gäller pälsen tycker jag dock att vi har hittat en hel del lovande lamm. När det gäller bagglammen har vi drygt 20 st som fått ett litet snöre i öronmärket, och är under observation som riksbedömningskandidater. Nu hänger det på hur de fortsätter utvecklas, och på hur deras index m.m ser ut på pappret när jag hunnit mata in årets mönstringsresultat i Elitlamm. Spännande och rolig tid.
Nästa vecka är det åter dags att leverera lamm, i samband med det ska tackorna skiljas av och riksbedömningskandidaterna skall duschas så att pälsen är ren och fin inför domarnas kritiska bedömning.
PÃ¥ bilden ser ni Lindholmen Benny, tyckte det var en sÃ¥ charmig bild, han ligger ihoprullad och vilar, nästan som en hund :-) Om ni tycker han ser lite konstig ut vid nosen beror det pÃ¥ att jag hade med en liten hink krossad spannmÃ¥l som lockbete när jag skulle ner och hälsa pÃ¥ baggarna. Kan i efterhand säga att det var en extremt dÃ¥lig ide´när man tänkte sig ta kort pÃ¥ svarta blanka bagghuvuden... De var bÃ¥de dammiga och vita runt nos och mun efter att ha snaskat i det mjöliga godiset...
Knappt hinner man fästa orden på pappret att man skall tillbringa mer tid på kontoret så blir det krass verklighet till 110 %. Idag har vi revision av vår certifiering av ekologisk produktion, vilket innebär att ALLA papper skall fram. Det är växtodlingsplaner, djurjournaler, transportsedlar, veterinärjournal, följesedlar (you name it..) . Ingen fara i och för sig, vi har jobbat hårt på att utveckla våra hamstergener så vi spar på allt :-)
Igår började vi flytta runt en del djur, några marker är rejält och bra avbetade, andra har fått tillfälle att fröa och skall nu betas. I och med den förflyttningen så börjar vi också plocka hem kalvar, så nu känns det som att hösten närmar sig med storm steg.
Igår var jag med om när en dam råkade ut för en otäck olycka och fick en rejält tung järnställning i huvudet. Mkt blod och ett stort hack (typ tio centimeter långt) mitt uppe på huvudet. Det slutade väl efter besök på akuten och ett större antal stygn har jag fått uppgift om, men jag blev väldigt påmind om hur fruktanstvärt fort det går när olyckan är framme, och känslan när jag själv grävde igenom vår bil utan att kunna hitta den olycksfallskudde som jag så väl vet skall finnas där, den var inte kul. Inte lätt att hitta något rent att stoppa blod med i en hast när man inte har ordning på sakerna!! Nu har jag lovat mig själv att en mkt väl utrustad sådan kudde skall finnas lättåtkomlig i bilen på ett ställe där den ALLTID skall ligga, så att man lätt vet var den är, även om man är chockad eller under rejäl stress. Den vi har nu ligger tillsammans med nödhjulet under golvet bak i bilen, under hundburen. Helt fel ställe!
Sommaren är en svårt tid när det gäller att hålla en god struktur på arbetet. Saker blir gjorda men det är allt för lätt att lägga nog så viktiga uppgifter på hög för att ta tag i "senare". Nu har vi haft en period av lite sämre väder här på Gotland vilket gjort att jag börjat beta av "toppen" av min att göra lista på kontoret. Några grejer är oundvikliga som att betala räkningar osv, men nu har jag ägnat ett gäng kontorstimmar åt att gå igenom samtliga djur på pappret, efter vårens körningar av blup och avelsindex. Gjort listor och begrundat varför siffrorna ser ut som de gör och hur väl de överensstämmer med den bild vi själva har av djuret, så som det fungerar i verkliga livet. Tidskrävande men roligt!! Så just nu är jag till max uppdaterad på vår besättning och har även börjat få till en strategi inför våren 2011. En sak har jag lärt mig och det är att när kalvningarna drar igång där efter nyår, då finns inte mkt tid att fundera djupgående över ev tjurinköp osv, utan en hel del grundläggande planering måste tänkas klart under hösten.
En sak som glädjer mig mycket är årets omgång av kvigkalvar. De ser genomgående fina ut, många har intressanta härstamningar att bygga vidare på, och det är bara ett fåtal som straffar ut sig från start ( tex hornstatus, födelsevikt osv). Det ska bli ytterst spännande att få lära känna det här gänget efter avvänjning och plocka fram de individer som skall vara med och forma framtiden i besättningen.
IgÃ¥r kom äntligen veterinären, veterinärbesiktning av prövningskalv var inget som stod högt pÃ¥ deras prioriteringslista, nÃ¥got som man i och för sig kan förstÃ¥ om det är ont om personal sÃ¥ här i semestertider. VÃ¥r 628 Frank skötte sig väl, jag var väldigt nyfiken pÃ¥ hur han skulle agera dÃ¥ han inte är det minsta tam eller hanterad sedan tidigare, men han gjorde ett rejält rymningsförsök och fann sig sedan i sitt öde´. Allt var till belÃ¥tenhet, och nu har Frank tagit ytterligare ett steg pÃ¥ väg mot den nya individprövningstationen Gunnarp i SkÃ¥ne.
Lammen har vi här hemma nedanför gården nu, där de betar en betesvall på åker. Det märks tydligt att den kalla och blöta vår och försommar vi haft i år inte varit bra för deras tillväxt, och nu känns det viktigt att ge dem så bra förutsättningar vi kan för att få dem att sätta fart och växa igen. Tackorna ska sedan gå ut och fortsätta göra naturnytta efter avvänjningen isamband med mönstringen. Om allt går enligt plan ska vi försöka få mönstringen gjord i första veckan av augusti, sedan väntar förhoppningsvis riksbedömning vecka 34 för de bästa bagglammen.
Aladin är infångad och finns här hemma på gården för att få behandling och pyssel. Något som han själv inte verkar vara det minsta glad eller tacksam över. Han är i rätt dåligt skick, och är förfärligt mager. Han äter och dricker dock enligt plan så vi har någon form av hopp om att han skall repa sig när det gäller den biten. Han har ett flertal stora fula köttiga sår och har skadat en bak-klöv rätt rejält, så ännu känns det inte helt självklart att han skall bli återställd. Lite är oddsen emot oss med tanke på rötmånad osv men vi har fått utmärkt hjälp av både vår klöv-vårdare och av veterinär så vi gör så gott vi kan.
Igår körde vi hem all andraskörd, det ser verkligen ut att bli prima foder och idag har vi till vår stora glädje fått några droppar regn, de första sedan veckan före midsommar. Har vi tur så kommer det här lilla regnet följas av mer de närmsta dagarna, det skulle verkligen göra underverk för vår sent sådda vårsäd.
Vi anmälde en av våra tjurkalvar nr 628, till årets prövning. Nu har vi fått svar från Charolaisförenings avelsråd, och de anser att han har en intressant fader och att hans mor och mormor har visat på bra och jämn produktion, och erbjuder oss en plats på prövningsstationen. Roligt såklart. Ännu är det några grejer som ska klaffa för att han verkligen ska komma iväg, han skall veterinärbesiktas, exteriören skall vara lovande ända in i det sista fram till leverans, han skall avvänjas och tillvänjas på ett visst foder osv. Jag lär återkomma här med mer information om hur det går, och givetvis en presentation av killen i fråga också.
I helgen vara vi på Charolaisföreningens sommarträff i Östergötland. Vi fick chans att besöka två Charolaisbesättningar, Nässja och Fogdegården samt även lite information från avelsrådet. Jag hade gärna lagt mer tid på just den biten, men visst var det trivsamt med turen på Göta kanal också :-)
Nu i dagarna skördar vi det sista av förstaskörden, en rätt utvuxen betesvall som vi skall ha som kofoder i höst. På de fält där vi tog förstaskörden tidigt dröjer det nog inte allt för länge innan det är dags för andra skörd..
Nog för att vi fantisterat vilt om hur det skulle kunna gå till att hitta Aladin, men när den dagen väl kom så var det nästan så man inte vågade tro att det verkligen var sant. I slutet av förra veckan satt jag och putsade beten här hemma vid gården när jag fick se en av de "sommarboende" uppe ifrån byn vid staketet. Han hade cykel med sig och var klädd i sin fågelskådarmundering, och ville uppenbart saga någonting. I min tanke fanns konstigt nog inte ens en liten liten aning om att det kunde röra sig om Aladin. Mannen hade varit uppe i reservatet vid Norrbys, och studerat örnar, när han plötsligt hörde att det knakade bakom honom i skogen, och när han vände sig om fick han syn på en tjur. Han tyckte inte riktigt att det såg ut som tjuren i tidningen, den här var mindre och magrare och gick stelt, men han tittade med kikaren och kunde då utläsa siffrorna 217 i örat. Aladin heter 1217...
Jag vet inte hur snabb jag var, men förmodligen slog jag hastighetsrekord från fältet och in, där Elof var på kontoret, och vi stack genast dit för att med egna ögon få se, - var det han? - levde han verkligen? - var han skadad? - hur skadad? - hur mager? När vi väl kom upp i den fina hasselskogen bortom Norrbys och efter en stunds sökande fick se en skymt av ett vitt stort djur bakom ett snår vad det så tårarna kom i ögonen, det var verkligen han!
Vart har han varit? Ja, tyvärr kan han inte tala om det. Där han hittades hade han inte varit länge, det fanns inte mycket spår, och inte mycket gödsel. Men var han kommit ifrån, och hur han gjort illa sig, det vet vi inte.
När vi väl fÃ¥tt klart för oss att det var han sÃ¥ fanns det bara en tanke, vi lämnar honom inte ur sikte utan att ha fÃ¥tt honom till en plats där vi vet var han är, och gÃ¥r lätt att hitta igen. Det var dock inte lätt att tas med vÃ¥r Aladin efter hans veckor som ensling. Jag tror att alla som försökt att driva ett ensamt flockdjur förstÃ¥r vad jag menar. Det tog oss (tre personer) 5½ timme att till slut fÃ¥ in honom genom en grind som festlig nog leder till Medebyshagen, dvs samma hage som han försvann ifrÃ¥n där i början av maj. Vi har ännu inte lyckats fÃ¥ hem honom dÃ¥ han hinnit bli väldigt skygg, men vi vet var han är, och sÃ¥ snart vi pÃ¥ ett säkert sätt kan bärga honom sÃ¥ skall han hem för översyn av veterinär, vila och god mat.
På sätt och vis är det roligt att få uppleva den enorma grönska som blir följden av den här regniga våren. Här på Gotland är vi annars vana vid en grym försommartorka, och i juli brukar både vallar och betesmarken antgit en gul-brun färg. I år däremot så finns det hur mycket gräs som helst. Vår strategi för att bemästra detta är att flytta runt djuren så att de får äta av "skapligt" i alla fållor, innan det hinner bli alldelles förväxt och grovt. Nu börjar korna lära sig hur det går till. Jag kör dit med motorcykeln, ropar på dem, och när vi fått kontakt kör jag före och visar vägen dit de ska. Jösses vad de kan galoppera :-)
En annan följd av växtligheten är att elstängslen inte fungerar som de ska, och på arbets-schemat finns nu ett antal fållor där vi får gå med röjsåg och röja bort gräs och sly under staketen.
Som ni ser på bilden så stötter jag nu för tiden på fler betesdjur än våra egna i markerna. Naturen är verkligen underbar nu, med alla ungar överallt.
Äntligen, äntligen verkar vädrets makter i alla fall inte vara emot oss, utan någotlunda medgörliga. Vi håller ännu på att försöka bärga förstaskörden med ensilage. Det har varit varannandagsväder, och marken är otroligt vattenmättad så det är svårt att få till någon form av förtorkning. I onsdags tog Elof beslutet att slå av resterande areal (32 ha), i fredags morse vet ni säkert alla vad som hände... Skyfall!!! Inte kul, men vad gör man? Igår lördag vaknade vi av att vinden ven runt huset, och efter några timmar sprack molntäcket upp och vi har alltså sol och kraftig vind. Var det något man kunde önska sig efter allt regn i fredags så var det just det här. I eftermiddag kör vi igång och pressar. och om allt bara klaffar så hoppas vi ha allt klart imorgon kväll.
Vad händer annars då? Här hemma på gården håller vi på att gödsla ut och tvätta alla stallar. Ett jobb som återkommer varje vår/sommar och som vi alltid försöker vara noga med. I år blir det lite extra puts och finess eftersom det skall hållas ett stort kalas här på gården straxt efter midsommar.
Vårsådden då? Ja, tyvärr står det ännu vatten på de fläckvis utspridda tio hektar som vi inte kunnat komma ut och så på, så läget ser dystert ut. Man får vara glad att Jordbruksverket förlängt sista sådatum för Gotland till 30 juni.
På Bäcks har vi kört igång med att riva och slita loss gamla staket, dvs rostigt fårnät nerväxt i marken.. Det ska bli så roligt när den hagen har fått nytt staket och vi kan släppa djur där första gången. Jag törs inte sätta nån tid för när vi skall kunna vara klara, men vi tar ett rejält tag då och då så rätt som det är så kanske jag har nöjet att ha " Djur på Bäcks" som rubrik här på bloggen :-)
Den här våren har inte varit lätt att tas med. All höstsådd är uppharvad och allt utom 10 hektar har vi sått om, de sista 10 som ligger utspridda bestående av surhålsfläckar går ännu inte att köra på eftersom markerna är så vattensjuka. Vi har precis börjat köra hem förstaskörden av ensilage, även där är förhållandena svåra. Marken är mjuk och på sina håll står det vatten. Trots att vädret nu är med oss och solen strålar från en molnfri himmel är det svår att få förtorkningen att fungera när det avdunstar en massa fukt från marken. Lammen är äntligen ute på bete, vi höll dem verkligen inne så länge vi bara kunde. Det syns att de inte har optimala förhållanden där ute, det finns mycket mat men gräset innehållet mycket vatten och det eviga regnandet har gjort att de gärna står och kurar i skogen istället för att vara ute och beta och på så sätt plocka i sig den energi de behöver. Nu hoppas vi verkligen att solen stannar hos oss ett tag.
Idag är sista dagen för att anmäla tjurkalvar till individprövning. Ingen lätt grej att ta beslut om. Har funderat väldigt mycket fram och tillbaka. De kalvarna som jag "gillar" bäst typmässigt har med stor sannolikhet inte riktigt de egenskaper som krävs för att gå långt på prövningen. Däremot är de väl anpassade för förhållandena på Gotland. Vi har dock en kalv som inte bara passar in i mallen av kriterier för blup och index som Charolaisföreningens avelsråd rekommenderar. Han är dessutom av en lite resligare och större typ. Modern och mormor har klockren exteriör, vilket också känns angeläget för att ha goda odds inför den noggranna linjärbedömning prövningstjurarna genomgår. Sen är frågan, härstamningen. Om man nu får leka med tanken att den här kalven växer och trivs på stationen, han klarar T-tal för att få delta på auktionen, han passerar dessutom alla nålsögon vad gäller just exteriör, klövar, lynne, pungomkrets m.m. Är han intressant för en annan avelsbesättning att köpa? Det svaret får man inte förren på auktionsdagen... Kanske är det den spänningen som gör att det är så kul att vara med?
Vackra vita djur, Verkmyr.
Vi har ännu inte hittat Aladin. Men vilken uppbackning vi har fått. Man kan inte bli annat än glad och varm över att det är så många som engagerar sig, ringer, kommer med förslag på platser att leta på, söker igenom sina egna marker osv. Vi är mycket tacksamma för det! Även Gotlands Allehanda har plockat upp händelsen och publicerade i fredags flera bilder på Aladin, vilket gör att i stort sett "alla" på Gotland vet, att om det skulle dyka upp en vit tjur med öronnummer 1217 så är det vår. Även det värt att tacka för.
Vi har under onsdagen och torsdag förmiddag letat med hjälp att ett litet ultralätt flygplan, och kan nu med 100 % säkerhet konstatera att han finns inte kvar i hagen. Man ser otroligt klart och tydligt uppifrån, även ner i de tätaste partierna av tall och en. Lövträden har inte slagit ut ännu vilket också gör att sikten är god. Mycket har vi sett men ingen Aladin. Det är otroligt märkligt, och det är inte utan av man blir lite uppgiven. Men jag kan inte låta bli att tänka att så länge vi inte hittar honom död, så finns chansen att han faktiskt lever, och kanske rätt som det är står och knaprar på nån dyr buske i en trädgård. DET skulle verkligen vara som att vinna högsta vinsten på ett lotteri, det kan jag lova!!
Vad händer annars då? Det har äntligen slutat regna för ett tag, och vi börjar nu så smått våga hoppas att det skall gå att så i nästa vecka. Det blir någon form av underliggande stress när det börjar närma sig slutet på maj och vi inte lyckats så minsta lilla frö.
Bilden visar hur tydligt man kan se djuren uppifrån, på bilden är det vår Verkmyrsflock som sover middag.
Med hopp om bättre nyheter nästa gång!
När jag tog bilden som får symbolisera det här inlägget så tänkte jag, å vilken charmig bild, den ska jag spara till något kul tillfälle. Nu får den i stället symbolisera något tråkigt. Vad jag syftar på med min rubrik är att jag hade precis lagom hunnit ut efter att ha skrivit mitt förra inlägg här i bloggen när jag fick ett samtal från Elof som var ute och fodrade djuren. Vid flocken på Medebys var Aladin inte med fram när Elof varit där med en ensilagebal. Samtliga andra djur i flocken var framme. Det kändes med en gång olycksbådande. Dels så är Aladin en kille som älskar mat, han skulle aldrig frivilligt hålla sig undan när fräsch mat serveras. Han är också ett utpräglat flockdjur, och håller alltid noga vakt över sin flock och ser till att den håller sig samlad. Att han frivilligt skulle hålla sig undan för sig själv kändes ytterst osannolikt. Det var däremot inte just Aladin som min oro gällde där i första skedet, utan tanken var att han ev kunde fått nyss på Daltons flock som går i en närliggande betesmark, och tagit sig in dit för att uppvakta någon vacker kviga. Sagt och gjort, tog motorcykeln och började leta. Besökte Dalton till att börja med. Allt lugnt och fridfullt. Besökt Simmentalflocken som finns i motstående riktning ned mot havet på betesmarken vid Harudden. Även där lugnt och inga tecken till oro. Kör in på betsmarken vid Medebys, räknar noga över Aladins flock så att ingen mer saknas. Kör och kontrollerar alla staket, hittar inget trasigt eller avvikande. Kör upp till dammen, där finns inga spår av djur, de har gott om vatten i varenda dike, så de har inte ens behövt gå till dammen ännu. Kör sedan kors och tvärs över hagen, går längs med alla diken. Inte ett spår av Aladin. Får ge upp när mörkret kommer. På måndagen fortsätter vi leta, går till fots genom alla tätare endungar, alla diken igen och även området kring dammen igen. Det känns osannolikt att han ska ha kommit ut ur hagen utan att det skulle synas minsta skada på staketet. Ingen Aladin.
Elof pratar med grannarna, och de lovar kolla upp sina staket och marker som gränsar mot våra, samt hålla utkik efter spår.
Det märkliga är att vi hittar inget avvikande, förutom att han är borta. Skulle han ligga död någonstans i hagen så borde fåglarna vara indikatorer på det. Örnarna och kråkorna brukar vara blixtsnabba på att hitta om något djur förolyckats. Å andra sidan, skulle han ha kommit ut, utanför hagen så borde han sökt sig till andra djur, och alla de andra flockarna verkar väldigt ostörda och lugna. Vad gör man? Någon som har några bra tips att ge?
Nu börjar tiden som jag gillar allra bäst, nämnligen när en del av dagens "måste göra" arbetsuppgifter består av att åka runt i hagarna för att hälsa på djuren, och alltså utföra den dagliga tillsynen. Bättre jobb än det har jag väldigt svårt att lista ut vad det skulle vara. Jag njuter varenda sekund, även om det råkar vara kallt och regnigt.
Till min stora glädje och lättnad verkar King vara helt återställd, han rör sig nu helt normalt igen. Så skönt. Jag har på känn att det hade varit väldigt svårt att hitta rätt på en tjur av samma kapacitet till överkomliga pengar så här års... King har vi dessutom lärt känna ordentligt och han är en supertrevlig prick, som jag väldigt gärna ser som fader till våra blivande moderdjur här i vår besättning.
Dalton verkar redan vara rätt klar med sitt uppdrag, han glassar mest runt när jag är och hälsar på. Det är en lustig tjur, om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att han varit extremt gosad sedan han var liten. Man kan se att han blir glad när man kommer, och eftersom han vet att jag har med några ryktborstar på flaket kommer han alltid knatade och vill ha en pysselstund. Nåväl, inte när han är upptagen av någon romans då, men så har det inte varit senaste veckan. Lite bra att kunna komma så nära, för här om dagen plockade jag runt 25 fästigar i ljumskarna på honom så nu blir det behandling med Fly-tix.
På besöket hos Aladin visade han hur man röjer enbuskar, jag fick några riktigt roliga bilder på det. Att det sedan var en gigantisk en som vi omsorgsfullt sparat för framtiden brydde inte han sig så mycket om. Jag ska lägga upp bilderna vid tillfälle så ni får se en levande buskröjare, helt klart en konkurrent till den Volvogrävmaskin som brukar utföra jobbet annars.
Django har fått max antal hondjur för en två-åring, ca 25 st och det syns lite på hans hullstatus. Men han är pigg och glad och verkar vara en riktig gentleman mot sina damer, så jag kan se att han får mindre och mindre med jobb., och mer och mer tid till att äta.
Nu längtar vi efter att släppa ut alla tackor och lamm, håll tummarna för lite stabilare väder i nästa vecka!!
Idag har vi varit vid Medebys och sett över samt lagat staket. Det är ett jobb som tyvärr inte går att smita ifrån, hur gärna man än skulle vilja. Vi har god hjälp av motorcyklarna, men det blir ändå långa sträckor att gå, och att bära prylar m.m. Mina ben och armar är trötta efter den här dagen, det kan jag lova. Elof började dagen med att köra fast fyrhjulingen och vagnen i ett gyttjehål, så jag fick trassla mig dit med sexhjulingen som har lite lättare att ta sig fram när det är surt & bogsera loss alltihop. Det var tur för mig att jag hade det innestående, för sedan på eftermiddagen körde jag och sexhjulingen fast i ett stort brant dike, & då var det Elof som fick komma till assistans ;-)
Nu ikväll ska vi köra ut Aladins flock, jag kan tro att de kommer bli lyckliga.
På Charolaisföreningens hemsida kunde jag igår läsa att avelsrådet rekommenderar uppfödare att seminera potentiella tjurmödrar med Django och Chivas. Det glädjer mig, och jag hoppas att få se ett flertal Djangokalvar på prövningen 2011. Nu tills i år har jag ju redan hunnit konstatera att det tyvärr inte blir några eftersom han inte har några avkommor ännu.
Igår borde två att korna som vi seminerat med Virgil ha brunstat om, om de nu skulle göra det. Det var lugnt. Idag har vi inte heller sett tecken på nån aktivitet. Känns som att det finns hopp om att det kanske har tagit sig!!
Ännu en månad har rasslat förbi, det har varit en månad fylld med enormt mycket arbete, men det känns ändå som att dagarna har gått otroligt fort. Vi har ännu relativt blött och kallt här så vårbruket är inte klart ännu, men det är bara att inse att det är så det är. Igår kväll firade vi Valborg i goda vänners lag, trivsamt & mysigt. Jag trivs med traditionen att hälsa våren välkommen, den är efterlängtad varje gång och det känns lite ursprungligt på något sätt att stå där vid elden och fundera över livet.
Nu märks det att det börjar en ny "säsong" på Gotland, tex öppnade Rute Stenungsbageri idag, det ger verkligen en guldkant på tillvaron.
Vår Simmentaltjur King har till vår förskräckelse rört sig stelt några dagar, men nu verkar han vara på bättringsvägen igen. Det är alltid en risk när tjurarna kommer ut och ska igång att jobba, det är stora tunga djur, som lätt kan halka, snubbla eller trampa snett innan de får träna upp balansen och kordinationen igen. King är i våra ögon en väldigt komplett tjur, och det skulle kännas extremt ledsamt om något hände honom. Med facit nu kan vi försöka pusta ut och tror vell att det förmodligen var så att han hade sträckt en muskel, eller möjligen om han hade rejäl träningsvärk :-)
Lammningen börjar verkligen vara på väg mot sitt slut för året och de förstfödda lammen har vuxit rejält och börjar bli rektigt knosiga. Snart är det dags även fördem att få gå ut i det gröna.
Nu har vi spännande projekt framför oss, lovar hålla er uppdaterade så småningom.
Nu är vår vanliga webadress norsgard.se igång igen, och det märks till min stora glädje på en gång i statistiken. Igår hade vi 248 unika besök! Jättekul. Och ja, ja jag är väl medveten om att det saknas lite hundhistorier och hundbilder, men jag lovar att det kommer snart. De hör ju givetvis till på Nors Gård de också.
Livdjursförsäljningen har börjat dra gång så smått, det känns som att folk har börjat vakna till sent det här året. Kan kanske bero på att vi har en sen vår här på Gotland, och det är ännu inte många som börjat släppa ut djur.
Lördagen den 8:e maj är det dags för årets ko-utställning Gutekon på Lövsta. Det är en utställning som anordnas av Hansa Husdjur för mjölkkor och showmanship men det är dessutom en hel del kring-arrangemang och brukar bli en riktig folkfest med mängder av besökare. Vi brukar vara på plats och visa Charolaisdjur & skall så vara även i år. Tidigare år har 1299 Sharpcane av Nässja ET fått vara dragplåster, och haft sällskap av någon fin ungtjur. Shappe såldes förra våren, så i år har vi inte nån riktig bamsetjur som är ledbar att ta med oss. Istället kommer vi att ta med ko och kalv, samt två fina ungtjurar. Hereford kommer också finnas på plats via representation från Guldrupe Hereford. Givetvis kommer även Charolaisgruppen vara där med hamburgervagnen!! Kom gärna dit.
Vår nya stolthet på gården, charolaistjuren Django har haft mkt jobb i sin flock några dagar, så det verkar som det finns stor möjlighet till en babyboom omkring månadskiftet januari/februri! Det kan vi inte annat än se vi fram emot.
I fårhuset kan vi nu räkna in drygt 400 lammungar. Nu födds det inte så många per dag, men förhoppningsvis kommer det en liten eftertopp så att de flesta lammungar bli födda innan april månad är slut.
Lev väl & på återhörande!
Sextonde april och snön fullkomligt vräker ner. Ja, i år så är det inte direkt nån sån där mysig start på våren utan det är dimma och snö om vartannat, uppblandat med en liten aning sol.
Det är en liten lugn period i fårhuset just nu, så ute hinner vi även med att se över en del staket inför betssläppet. Snön har tagit ganska hårt på staketen, det är många stolpar som är knäckta, och mängder med märlor som farit ur.
Det är nu 24 dagar sedan vi seminerade 5009 med den franska semintjurenVirgil, och hon har inte löpt om, så jag tror att vi nu vågar hoppas på att vi har en seminkalv "i ugnen" i alla fall. Känns kul. I så fall blir det morfar Orkan av Tostarp ET. Vi har använt alla de fyra doserna vi köpte, så självklart hoppas man på utdelning i form av fyra kalvar, men med vetskap om att det är väl optimistiskt.
Hundarna har de senaste dagarna legat i sina korgar på trappen & stortrivts, idag vägrar dom att ens sticka ut nosen. Är det sånt som kallas hundväder?
Nu är röstningen avslutad. Några hängde löst och några satt väldigt säkert. Sexton fina kvigor har valts ut och fick igår träffa drömprinsen Dalton för första gången. Nu återstår bara att önska dem en härlig vår och sommar, för nästa år har de betydligt mer ansvar med en liten kalv vid sidan.
1 st fader Viril
1 st fader Salinas
4 st fader Camelot
5 st fader Sharpcane
5 st fader Culta
Dalton har verkligen uppvisat sig nedärva precis de egenskaper som vi hoppats på. Kalvningarna efter honom har varit till 100 % problemfria, samtliga kalvar är hornlösa och kalvarna har varit mkt vitala och självgående från första stund.
I fårhuset var det inte riktigt lika rolig morgon idag som igår, idag var det betydligt mer trassel och tragedier. Men, så är det ibland, bara att ta nya tag och göra det bästa av situationen.
Supporten på Speedledger var helt suverän, så nu är jag igång igen, och har gott hopp om att bli färdig under dagen så att momsdeklarationen lämnas in i tid.
Nu är vi halvvägs genom lammningen. Så här långt med helt godkänt resultat. Jag är väldigt nöjd med våra ungtackor, det är många ungtackor som får två lamm (trots att det bästa är om de får ett första året), och de är otroligt duktiga på att ta hand om och hålla reda på sina ungar. Toras tacka Martin-a har lammat med två sagolikt vackra tackungar, håller de hela vägen fram så har de potential för att bli blivande livgimrar, helt klart.
Vi börjar verkligen längta efter att dra igång vårbruket nu, men vädret är inte riktigt på vår sida. Dimma, regn och kallt dag efter dag. Nu sätter vi hoppet till nästa vecka. Jag skulle vilja beställa 10-15 grader varmt & sol, någon som kan fixa det?
Idag skrev jag ut ett nytt H-bevis för Django från Kap/Svensk Mjölk, var lite nyfiken på hur många kalvar han fått. Svaret var, ingen. Lite synd, jag hade verkligen sett fram emot att få följa några söner på prövningen i höst. Glädjande var i alla fall att han i år fått en helsyster (f: Brå av Olinge) med födelsevikt på 47 kg, och att hans mormor fått en tjurkalv efter Chivas av Strömsnäs.
Camelot är såld och levererades i torsdags. Hämtades av en riktigt läcker trailerbil, så han fick helt klart åka ståndsmässigt.
Idag blir det till att ta tag med hårdhandskarna i bokföringsarbetet, det är den tolfte imorgon & dags för momsdeklaration igen.
Det har redan hunnit bli den 7:e april, och lammningen är igång, men inte den där riktiga rushen ännu. Kanske är bra det, det är bara det att man hunnit vant sig vid att det går till på det viset, så förvåningen är stor när det föds lite "lagom" många varje dag. Nåväl, rätt som det är händer det, kanske imorgon?
Imorgon kommer djurbilen och hämtar vår Camelot, då han är såld och skall få flytta söderut. Hans första döttrar som föddes här på gården ser fina ut, och det känns bra att se honom få flytta till en ny besättning där han förhoppningsvis skall passa bra in och få många fina avkommor. Men visst, lite för fäst är jag nog vid våra stamtjurar, det kommer kännas lite tungt imorgon trots allt. Men det går liksom inte att ha hur många tjurar som helst, och jag vet ju att han kommer bli överlycklig på sitt nya ställe när han upptäcker att han kommer få massor av jobb.
På stunderna som jag tillbringar inne från fårhuset tragglar jag på med bokföring i mitt nya system Speedledger. Jag tror att jag kommer trivas med det, men det är lite kämpigt att lära sig ett nytt system.
Den där riktiga vårvärmen har inte infunnit sig de här senaste dagarna, men jag har hört rykten om att den skall återkomma till helgen. Det ser jag fram emot!!
Vilken sagolik påsk vi har haft! Vädret, helt fantastiskt, soligt, vindstilla och blå himmel. Gården fylld med gäster, & det har blivit många middagar i goda vänner lag. Barnen har tuktat varann, och somnat utmattade på kvällarna, och hundarna likaså :-)
Lammningen har hållt sig på en rimlig nivå, det är först idag det har börjat lamma på med besked. Django har fått varit på date med två vackra Charolaisdamer, och förhoppningsvis innebär det att de första Django-kalvarna föds omkring den 10:e januari 2011.
Django har verkligen klivit in på gården med besked. Vilken personlighet. Snäll, social och sååå gosig. Kommer som ett skott när man ropar, och fullkomligt älskar att bli klippt och borstad. Det märks att han har fullkomlig tillit till människor.