Äntligen var det dags, Simmentalkvigan som vi väntat och väntat på att hon skulle kalva, kalvade imorse med en fin polled kvigkalv. Fader till kalven är semintjuren Nisse och morfar Hugin. På Viking Genetics hemsida kunde vi idag också läsa att Nisse fått godkänt när det gäller kalvningsegenskaper på mjölkkor, så nu har han flyttats upp från ungtjurslistan till det ordiarie sortimentet.
Den värsta kylan har släppt taget om Gotland, och just nu har vi endast minus 7 grader. Solen skiner och det är en fin dag.
En av de Django-avkommor jag spekulerade över i gårdagens blogg föddes lite senare under dagen, en riktigt fin tjurkalv f. Django mf.Alvares mmf.Tyson. Han har en jätteduktig mamma med massor av mjölk så det här kommer förhoppningsvis bli en kille med en många goda modersegenskaper med sig i bagaget. Så nu är de elva Django-avkommor, ingen med horn och ingen dödfödd.
Två kalvar (tjurar) har vi hunnit få efter vår egen kronprins, Ferry av Nors efter ET-tjuren Aladin och mf. Ross av Grönekulla. Vår vision med Ferry är att han skall användas till kor, och ge lite rejäla kalvar gällande kroppsbyggnad och muskelmassa, men även ha med goda förutsättningar för att ge bra rekryteringsdjur. Dessa två som är först ut ser lovande ut, det är så roligt att få se om det blir som man hoppats, eller om inte hur blev det då?
På facebook dyker det då och då upp rapporter om kalvningar och slaktresultat, både från kollegor med med bruksbesättningar och från andra Charolaisuppfödare. Det är ett roligt sätt att dela med sig av sin vardag. En hel del besättningar har ju hemsidor, men det är ytterst få som håller dem uppdaterade.
Kylan håller i sig och det är lager på lager som gäller när jag vandrar iväg på min inspektionsrunda. Det knarrar under skorna och hundarna springer före väl medvetna om vart vi ska. Kan bero på att det är samma runda, varje morgon. Idag var det helt lugnt ute i stallarna. Ingen ny kalv född, och när jag stack in huvudet i fårstallarna låg de ännu tätt tillsammans, det enda som hördes var hundratals käkar som idisslar. Fårens vattenkoppar har ett rejält lager is, men det gör mig inte så bekymrad, det var likadant igår. Som tur är fungerar cirkulationen och värmepatronen, det är bara vattnet som står i kopparna som fryser, och det hackar vi ur och fyller på en skvätt varmvatten så håller det sig under dagen.
Kvigkalven som födddes igår eftermiddag ligger väl nedbäddad i halmen bakom ryggen på sina mamma. Rund och go om magen och pälsen står rakt ut. Det är så härligt, att så fort de är torra så är faran med kylan över. Vågar tänka en liten tanke om att just den där kvigkalven, den har chansen att bli något alldelles extra. Men mycket kan hända på vägen, det är inget som är självklart.
Tio av tjugofyra Djangokalvar har hunnit födas, och en snabb titt på listan gör att jag får fundera både en och tre gånger på vilka av de kommande jag är mest nyfiken på. Önskar jag helst en tjur eller kviga i den och den kombinationen? Vad sägs om Django-Amigo-Bacardi, eller Django-Showdown-Gavott? Eller helsyskonet till Gremlin på prövningen? Eller Django-Alvares-Tyson eller Django-Cigar-Hurricane?
Lagom när solen bryter igenom morgondiset kommer en liten svärm småfåglar till barnens "fågelmat-träd" utanför köksfönstret. För första gången den här vintern kommer de på besök, lysande klar-röda domherrar. Önskar att jag hade haft kameran i handen och kunnat dela det med er.
Från att ha varit ohyggligt bortskämda med frånvaron av vinter så har vi nu fått känna på rejäl kyla. Rysskyla sägs det. Burrr. En sak som slår mig är hur mycket det sliter på kroppen att arbeta utomhus när det är så här pass kallt. Vi gör i stort sett samma arbete som annars, men nu är man mycket stelare, huden blir torr och skör och det görs fina akrobatkonster när man råkar kliva på nån osynlig isfläck då och då.
Igår eftermiddag födes fem kalvar inom loppet av några timmar, och idag har vi alldelles nyss fått en fin kvigkalv. Mamma är 7018 Lyre av Nors, hon är även mor till 628 Frank`N`Stein T.112 (2010) och 666 Greve Dracula (2011) så det här blir en kvigkalv som har en del förväntningar att leva upp till.
Vi har gått och haft skärpt bevakning på två kor och en kviga ett antal dagar nu, men ännu har ingen av dem behagat kalva, utan det hinner kalva ett helt gäng innan de kommer sig för. Korna är jag inget orolig för, däremot börjar det kännas som den där kvigan kunde ta och sätta fart nu. Hon är seminerad och är nu 8 dagar över tiden. Förhoppningsvis blir det ändå en fin lagom stor kalv, men det kan också vara så att de växer rejält på slutet, och några kilo hit eller dit kan göra stor skillnad. Jag får återkomma om hur det slutar. Förhoppningsvis bra. Jag försöker tänka att med alla fribetäckta kvigor så vet jag ju oftast inte exakt betäckningsdatum, så de kanske också går över tiden en vecka hit eller dit utan att jag har en aning och därav inte oroar mig ett dugg.
Ytterligare en kalv föddes i alla fall igår, och det var en liten efterlängtad rackare. Nu råkade det bli han, vi hoppas ju på kvigor efter våra Simmental men de lyser med sin frånvaro. Det är en härligt typ på den här kalven och det ska bli jättespännande att se hur han utvecklas under sommaren. Mor är 1051 Miss av Nors, efter Ludde av Stegatorp T.112 och far är Lancelot av Bäckaby T.108. Mormor är vår ET-ko, 244 Miss av Tiricke som i sin tur har f. Mr Lewis och mf. Crossroad Benchmark. Kommer ni på besök, håll utkik efter 713 Randleff av Nors ;-)
Imorse hade ytterligare en Aladinkviga kalvat, även denna med en fin liten kvigkalv. Än så länge har kvigorna skött sig otroligt väl. De pysslar sina kalvar, håller ordning på dem, och när man efter några timmar kollar upp kalven är den rund och mätt i magen. Det är så otroligt roligt att jobba då, när man mest fungerar som upp-passare (städar, bäddar med ny halm, fodrar..) och observatör.
Snökanonen som utlovats inför torsdagen har ännu lyst med sin frånvaro, visst har det snöat en del, men absolut ingen extremt. Däremot håller kylan i sig och det blir rejält bitigt i kinderna när man varit ute en stund. Elof har fått städfnatt och röjer i verkstaden. Utanpå ser den liten och ynklig ut, men det är otroligt hur mycket skräp han kan skopa ut därifrån. Kanske att man skall drista sig till ett studiebesök där imorgon?
Äntligen kom då den efterlängtade mannen från landet långt bort, Carl Williams med sin ultraljudscanner. Jag blir lika imponerad varje gång över hur säker och duktig han är, det är en ovärdelig hjälp för oss i vårt arbete med lammen. Resultatet var ganska likt tidigare år, vi kommer få ungefär lika många tackor med tre lamm som med ett, två tackor skall få fyra lamm... Många av våra ungtackor var dräktiga med två lamm, det är som det är, men kunde jag få välja hade jag önskat att de bara fick ett första året. Alla åtta baggar har fungerat, så det blir gott betyg åt våra fyra ungbaggar som gjort klart godkänd debut.
De tackor som inte var dräktiga kommer att få bilda en exclusiv liten träningsgrupp till Vallhunden Pelle, så till våren skall vi be någon med en vältränad vallhund komma hit och "valla in" dem, och när Pelle och vi gått kurs så vi vet vad vi skall träna på så kommer vi kunna träna här hemma under lite ordnade former också. Har även planer på att bygga en liten hage för just detta ändamål.
Kalvningen går sakta framåt, vi har nu 25 st kalvar. Första kvigan efter vår ET-tjur Aladin hade kalvat imorse och fanns där med en sagolikt söt liten kvigkalv vid sidan. Våra Aladin-avkommor tror jag mycket på, och det ska bli väldigt roligt att få följa dem framåt. Just nu tror jag att det när som helst infaller en peak när det gäller kalvningar, det är många som ser ut att kunna kalva precis när som helst. Vem vet, kanske att det blir en 5-6 kalvar till idag?
Efter ett 2011 som vi helst förpassar till historieböckerna, då mkt ork och tid gått ut på att få vardagen att fungera så har vi så smått börjat få inspiration och energi att titta lite över vattenytan, och fundera på nya projekt. Det gäller att skynda långsamt nu, så vi inte gör något överilat som vi inte orkar med, men det är en viss efterlängtad känsla, det där att se möjligheter istället för hinder och våga tro och tänka framåt.
Skulle jag vara skrockfull så vågar jag nog aldrig mer skriva om att något faktiskt gick bra, för tji fick vi med den där tackungen som repade sig så bra och stod och mumsade i sin matkorg. Nästa morgon var hon död. Väldigt märkligt kan jag tycka men så här i efterhand var det precis samma scenario som med en av kvigorna tidigare i höst. Elof fick syn på att den såg hängig ut, ringde veterinär som kom samma eftermiddag. Kvigan fick diverse ompyssling med Ultrapen mot lunginflammation och sedan lite smärtstillande febernedsättande dundermedel. Såg efter några timmar bättre ut, för att nästa dag se ut att bli sämre och sämre igen. Dagen efter död. Jag under vad det är för sorts lunginflammationbakterie, och som dels har så snabbt förlopp och dels det vanliga Ultrapen alltså inte biter på?
Nästa gång vi har vår besättningsveterinär ute måste vi ta och diskutera de här två fallen, och skulle det hända igen så är det blixtsnabbt in på obduktion om det går lika illa.
Just nu, peppar peppar ta i trä så känns det som hälsoläget är gott där ute i stallarna och vi har fått två kalvar idag, en kvigkalv (f.Virgil mf.Sharpcane) och en tjurkalv efter en kviga (f.Dalton mf.Culta).
Har fått några telfonsamtal från kollegor här på Gotland som fått sina tackor scannade, självklart är man nyfiken att höra, är det mycket trillingar, många tomma, hur många lamm ska ni få? Själva får vi vara nyfikna några dagar till innan vi vet facit. Jag brukar vänta in scanningen innan jag beställer öronmärken, så att det ska bli på ett ungefär lagom många. I år har jag en dröm om att de öronmärkena som beställs ev ska vara elektroniska, vi får vell se hur det går med det.
Väckarklockan piper, och det första man blir medveten om är hur varmt och skönt det är under täcket, och hur det blåser och slamrar på fönstren, regnet fullkomligen vräker ner därute i mörkret... Då är det väldigt lätt att önska sig någon annanstans, eller åtminstone att man lätt och lugnt kunde dra om sig täcket lite extra och bara sova vidare.
Så är dock inte verkligheten, utan det gäller att ta dagen som den kommer. Jag känner att jag är sådär löjligt vuxet tacksam, att de här mängderna med nederbörd som kommit igår och nu på natten-förmiddagen ändå kommer som regn och inte snö... Vilka mängder det skulle blivit! Fem grader varmt har vi också, och ingen tjäle så även om vattnet just nu inte har någon stans att ta ivägen så kommer det kunna sjunka undan.
Igår var det fårklippning. Det gick väldigt bra, tre duktiga klippare började klippa vid halv elva och var klara vid tre. Sedan är det förståss en hel del jobb före och efter, men nog är det smidigt när själva djurhanteringen är klar på några timmar.
I går eftermiddag fick vi syn på en livtackunge som såg hängig ut. Hon hade fällt ner öronen, och stod och såg slö och loj ut. Typiskt sjuk. Tyvärr har man blivit lite krass, och jag byggde iordning sjukbox, ströade upp och satte in mat och vatten med en liten ful tanke som gnage i bakhuvudet -hon kommer ändå vara död imorgon... Nåväl, ungen pysslades om, fick medicin och lite allmän omvårdnad, och jag visste att jag förmodligen hade att vänta mig två scenarior. Antingen så vänder det eller så dör hon. Jag tycker det är svårt att vända förloppet när just fåren eller lammen blir sjuka. De tappar gnistan så otroligt fort. Det här var typiska tecken på en sådan snabb lunginflammation, och de brukar vara trixiga att lyckas med. Imorse öppnade jag försiktigt porten till fårhuset, och till min stora glädje (och förvåning) stod hon faktiskt upp, och naslade till och med litegrann i sin mat. Sånt blir man glad och tacksam över. Hoppas ,hoppas nu att det går vägen och hon blir helt frisk. Då ska jag nästa gång något händer bygga sjukbox med lite mer entusiasm.
Det finns inget som är så enerverande som att gå och spana och vänta på att de där rackarns kalvarna ska födas, och så händer det INGENTING... Korna går därnere och kliar sig på sina borstar, äter, slickar saltsten, idisslar, sover, idisslar lite till, äter osv. Helt normalt ko-liv med andra ord. Gör nått annat då tänker ni, och jadå, det gör vi också. Imorgon till exempel är det dags för klippning av fåren, ett arbete som beräknas pågå från morgon till kväll. Man jobbar helt enkelt tills det är klart. Bokföring står också på att göra listan, likaså att betala ett gäng räkningar, det känns som många satt sig ner och fakturerat just 31/12 :-)
Vi klurar just nu en hel del på hur vi ska kunna bli effektivare när det gäller arbetet med lammen. Vår sorteringsanläggning är byggd i trä och är från 60-talet, och den har visserligen fyllt sin funktion i många år men nu börjar den ha gjort sitt. Det ska bli spännande att se vad för nytänkande som skall komma ifråga. Vi passar på att utnyttja våra vänner och bekanta som tyckare och rådgivare, imorgon är det fårklipparnas tur att vara med och tänka till. De är ju här och klipper minst tre gånger per år, och har säkert också intresse i att det blir ett bra flöde på djuren, bra ljus och arbetsmiljö osv.
Det som är kul är att det finns faktiskt en hel del ny teknik att ta till sig. Sverige är små på får, och det har länge märkts i utbudet på hjälpmedel för lammproduktion, men nu börjar det minsann lossna. Det glädjer oss.
Idag har vinden vänt och är numera nordlig. Det kändes när jag var ute på morgonrundan i stallarna, fortfarande plusgrader men den där isande kalla vinden, den hjälper inga kläder mot. En ny kalv född, fader Django morfar JSC Showdown. Jag vet ännu inte vad det är för en sort, den var precis nyfödd när jag kom så de fick sköta sitt och vara ifred. Man känner sig verkligen priviligerad när man kan sitta på en halmhög några meter bort och få ta del av när mamma och unge möts för första gången.
Django har nu fått 6 st kalvar, och jag har inte lyckats få se nån kalvning. Förra året visste vi inte riktigt vad han skulle lämna, men i år så känns det väldigt tryggt, vi vet att kalvarna förutom att de inte är några tungviktare också har en bra form och är mycket vitala när de föds. Det är något som är väldigt lätt att börja ta förgivet men som absolut inte får glömmas bort. Därför har vi just vitalitet som ett av våra främsta avelsmål.
Igår satt jag själv och läste lite olika flikar här på hemsidan, och upptäckte att jag varit dålig på att uppdatera en del sidor. Igår fick jag inspiration att ta tag i vår redovisningen av uppställningen med avelsbaggar, så där finns nu alla de aktuella åtta grabbarna som tjänstgjort i höst, tyvärr har jag inga bilder på två av dem , men det ska avhjälpas efter betessläppet i vår. Fler sidor finns att jobba med, och de kommer fräschas upp, håll lite utkik :-)
Har fått brev från Husdjurföreningen med inventering av de Charolais semindoser vi har i lager. Det är inte många kvar där, och det känns bra, eftersom vårens strategi är att prova lite nytt. Får återkomma till det när det börjar bli dags.
Första dagen på det nya året. Tassade ner till stallarna för morgonens tillsyn, hela omgivningen var vit av frost och det var fyra grader kallt ute. Vackert. Ingen ny kalv född under natten. Simmentaltvillingarna som föddes igår ser pigga och glada ut, och är runda och fina om magen. Välätna. Inte mkt att sköta med andra ord, och efter att ha småpratat med dessa ljuvligt söta små underverk en stund så lockade en kopp varmt kaffe.
Januari månad. Vad väntar nu, närmast i tiden? Fåren skall klippas, och därefter så småningom även scannas för att se hur många foster de har. Därefter sorterar vi upp dem i olika grupper. De som är tomma, dvs inte dräktiga kommer i år få ett specialuppdrag, nämnligen att bli träningsgrupp när vår border collie Pelle skall lära sig grunderna i vallning. Kalvningen ska förhoppningsvis fortgå i lugn och jämn takt.
Ungdjuren som var kalvar förra året skall ettårsvägas, och den slutliga rangeringen bland kvigorna skall göras. Målet är att ungefär 15 stycken skall sparas för rekrytering.
På Gunnarp pågår som bäst årets prövning av köttrastjurar, nu börjar det bli högintressant att följa dem och särskilt då de linjer som vi tycker är extra intressanta. På tal om tjurar så är vi spekulanter på en ny Simmentaltjur
till vår besättning. Vi prioriterar som alltid lynne, exteriör med tyngdpunkt på ben och klövar, och vitalitet. Grabben vi söker skall gärna ha goda index för mjölk och formklass. Har ni en sådan att sälja? Varmt välkomna att höra av er i så fall.
Gott nytt år allesamman