Nyårsafton 2010, vilken fantastisk dag! Idag har vi haft en strålande sol som värmt både sinne och själ. Vilken fröjd det är när himlen plötsligt är klar och solens strålar faktiskt värmer så det droppar från taken trots att det är fem minusgrader. Genast känns våren närmare och livet lite lättare att leva.

2010 har varit ett år med både med och motgångar, så är det kanske med alla år, bara att det bleknar med tiden.

En del saker är svåra att råda över, som tex vädret. I våras när jag stod vid åkerkanten och såg all vår utvintrade höstsäd harvas upp så kändes de villkor som man lever under som lantbruksföretagare ohyggligt tuffa. Våren blev sen, det regnade och regnade. Inte förren i början av juni fick vi chansen att komma ut på våra fält igen för att så vårsäd, för att sedan få se de spirande plantorna vissna ner under de tre veckor med tropisk värme som vi fick njuta av i juli. Kalkylerna när det gäller växtodlngen, de ger inte några svarta siffror i år, det behövs inte något bokslut för att dra den slutsatsen. Trots det känner jag att vi är förskonade jämfört med en del andra, vi odlar mycket vall som trivdes i fukt och värme och vi lyckades bärga en hel del bra grovfoder till våra djur.

Den 8 maj, då höll flygvapnet som bäst på med sina övningar över norra Gotland & Kappelshamnsviken. Det var den dagen som vår avelstjur Aladin försvann. Som vi letade. De följande dagarna för att inte säga veckorna ägnades åt många timmars letande, både via motorcykel, till fots och från luften. Inte kunde vell ett så stort djur bara försvinna? Någonstans måste han ju finnas. Lyckan straxt innan midsommar när han återfanns levande. Så många sömnlösa nätter och så mycket funderande över var han kunde vara var äntligen till ända. Tyvärr fick sagan ett tråkigt slut, de skador Aladin åsakt sig gjorde att vi i slutet av augusti i samråd med veterinär fick lov att ta beslutet att avliva honom.

Roligare minnen? Ja, årets Baggauktion är en tillställning som vi sent kommer glömma. Våra bagglamm såldes till fantastiskt bra priser & vi har en härligt omgång med livtackungar som nu förhoppningsvis är dräktiga. Sista auktionen på individprövningstationen Gismestad ger också goda minnen, vi lyckades ropa hem semintjuren Django av Jätsberg T.107 och har stora förhoppningar på hans kalvar som kommer födas här på gården om några veckor.

2010 var också året då vi beslutade oss för att gå ifrån linjen vi haft tidigare med mycket inhyrda maskintjänster för att istället köra mer själva, på våra egna villkor. Det finns helt klart för och nackdelar med båda systemen, men vi känner att för vår del var inköp av press och plastare ett steg i helt rätt riktning. Ibland känner man sig nästan lite mörkrädd över de enorma investeringare som krävs för att försöka driva ett rationellt jordbruk. Samtidigt så är vi på det klara med att det är det här vi ska hålla på med och måste tänka långsiktigt framåt.

Framåt, ja vad händer där? Kalvningen har precis hunnit starta, och vi längtar verkligen efter att få se alla kalvar födas och efter att få göra nya planer inför vårens betäckningsgrupper. Jag har en ambition om att försöka seminera relativt många kor i vår, gärna omkring 20 st. Vi får se hur jag kommer lyckas med det. Om några veckor är det dags för scanning av tackorna, då får vi en hint om det som väntar i april. Baggarna har i år varit något färre och haft större grupper, det skall bli intressant att se om det gör någon skillnad.

En hel del åkermark finns att så till våren, hoppas hoppas på gynnsamt väder då!

För ögonblicket väntar en tur i stallarna innan det är dags att svida om inför kvällens nyårskalas. Jag ser fram emot att få skåla in det nya året!