Första avelstjuren släpptes i våras till sin flock den 6 mars och igår hade vi säsongens första kalvning. Tyvärr blev det en tråkig start, då den resulterade i ett dödfött tvillingpar. Fullgångna och fina men inget liv i. Kalvningen var i övrigt problemfri. Det kändes tungt och det känns sådär extra orättvist när man inte riktigt kan lista ut vad det är som hänt där inne i magen på slutet som gjorde att dessa två inte fick vara med längre.

Som tur är när man arbetar med djur så kommer det också glädjeämnen, och imorse när jag kom upp till stallet hade ytterligare en ko kalvat, och stod och tuggade efterbörd medan en fin och ytterst vital tjurkalv åt och smaskade sitt första mål varm mjölk :-) Då kan man ju inte bli annat än glad. Så, nu är det igång. Vi har något färre dräktiga djur än förra året, vilket beror på att vi gallrat rätt hårt bland våra äldre kor, och räknar med 87 kalvningar. Vi är väldigt nöjda med våra ettårskvigor, och räknar med att nästa säsong vara tillbaka på ca 95 kalvningar.

Vinter har vi, idag försöker solen titta fram bakom diset, den lyckas inte riktigt men det känns skönt att veta att den finns där i alla fall.