När saker och ting inträffar och det käns tungt att vara lantbrukare, så glömmer man lätt varför man har valt att göra det man gör. Jag går just nu en utbildning på Folkunivesitetet som heter Hållbart arbetsliv. Den är avsedd för kvinnor i de gröna näringarna, och vid ett tillfälle i våras var det en föreläsare som sa -Tänk efter vad det är som får dig att må bra. När är det du känner att du samlar energi och fyller på allt det där som tar slut ibland? Har tänkt mkt på det. Enligt föreläsaren fanns det inget facit. Det är olika för olika människor och för olika situtaioner. Det kan vara familjetid, det kan vara musik, egentligen vad som helst.  Bara att man känner i hela kroppen att den återhämtar sig och samlar ny energi.

För mig så är sådan tid när jag får pyssla med mina djur. Missförstå mig inte, jag älskar min familj och mina barn är otroligt viktiga, men för att ladda om och komma på varför jag har valt det yrke jag gjort, då är det kvalitetstid med djuren som räknas. Ikväll när barnen kommit hem och fått landa lite så tog Elof ansvaret över matlagning m.m som hör kvällsrutinerna till, och jag tog på overollen och knatade till ladugården. Tog klippsaxen och gick in till stamtjurarna och pysslade. Klippte dem, borstade, pratade med dem och funderade. Det är en obeskrivlig känsla när ett djur som väger över 1000 kg frivilligt kommer fram och lägger sitt huvud på min axel medan jag klipper dess hals och kinder med klippmaskinen och samtidigt får hålla de andra i schack genom vanlig ledarskapmentalitet. Samma tonfall som till hundarna. -Nej. Uj, uj på dig. Du får vänta... osv.Den där timmen bland djuren, det är mitt sätt att ladda. När jag gick in till ett dukat middagsbord och barnen glada stod i dörren så hade jag laddat. Jag visst varför jag valt detta, och jag jag kommer gå och lägga mig utan grubblerier. Medgångar och motgångar. Det är så livet är. Man måste få bli ledsen & besviken. Man måste få bli glad och nöjd.

Trevlig helg på er, gott folk!