Med och motgångar hör till, både när det gäller privatlivet som företaget. Jag brukar försöka ha inställningen att det känns bättre att bli arg än ledsen, för ilska ger i alla fall nån form av endorfiner så man får en massa gjort, medans att bli ledsen tar en massa energi. Allra bäst är förståss om det går att fokusera på de saker som är bra och positiva, tyvärr går det dock inte alltid..

Denna vecka har jag försökt tänka på allt som gått bra på senaste tiden, riksbedömningen, fotrötebesiktningen, att det inte regnar så tredjeskörden håller på att bärgas, att lammen är klippta, ja ni vet. Men jag känner nån form av ilska som bubblar i mig, och det beror på att just denna vecka har Sveriges största lekstuga, försvaret, valt att lägga ytterligare en flygövning här över norra Gotland. Detta sammanfaller precis med att vi till vår stora besvikelse tvingats ge upp när det gäller Aladin. Vi har haft det på känn de senaste veckorna. Han kommer nog inte bli bra. Men man vill ju så gärna hoppas, och vi sa att -nej men idag så ser han betydligt bättre ut, nu är vell ändå svullnaden i foten lite mindre osv. Men nej, faktum kvarstod. Aladin hämtade sig till stor del bra efter att vi hittat honom. De stora sår han åsakat sig läkte fint, han kom igång att äta bra igen och började se mindre uppdragen ut i buken. Ögonen fick tillbaka lite glans och livfullhet. Men höger bak-klöv, den visade inga tecken på förbättring. Klövverkaren klossade höger innerklöv för att den yttre skulle få chans att läka i lugn och ro, och veterinären gav både smärtstillande och antibiotika, men tyvärr visade sig den prognos som vår klövverkare sa när han först fick syn på foten vara rätt, klövbenet var förmodligen brutet, söndertrampat.

Så i tisdags fick Aladin sluta sina dagar här på gården. Det gick lugnt till & han var så väl värd ett sånt slut. Jag pratade med honom och han stod och lyssnade och klurade förmodligen på om jag inte hade med några pellets och så var han borta. Precis när vi kopplat kedjan för att dra ut honom ur boxen kommer ett av försvarets jaktplan, alldelles över trädtopparna. Det fullkomligt dånar i öronen när det brakar förbi vår gård. Inte nån godkänd höjd på den flygningen inte... Ilska? ja, det är bara förnamnet, men vad hjälper det? Klart att killarna i uniform måste få leka lite.