Nog för att vi fantisterat vilt om hur det skulle kunna gå till att hitta Aladin, men när den dagen väl kom så var det nästan så man inte vågade tro att det verkligen var sant. I slutet av förra veckan satt jag och putsade beten här hemma vid gården när jag fick se en av de "sommarboende" uppe ifrån byn vid staketet. Han hade cykel med sig och var klädd i sin fågelskådarmundering, och ville uppenbart saga någonting. I min tanke fanns konstigt nog inte ens en liten liten aning om att det kunde röra sig om Aladin. Mannen hade varit uppe i reservatet vid Norrbys, och studerat örnar, när han plötsligt hörde att det knakade bakom honom i skogen, och när han vände sig om fick han syn på en tjur. Han tyckte inte riktigt att det såg ut som tjuren i tidningen, den här var mindre och magrare och gick stelt, men han tittade med kikaren och kunde då utläsa siffrorna 217 i örat. Aladin heter 1217...

Jag vet inte hur snabb jag var, men förmodligen slog jag hastighetsrekord från fältet och in, där Elof var på kontoret, och vi stack genast dit för att med egna ögon få se, - var det han? - levde han verkligen? - var han skadad? - hur skadad? - hur mager?  När vi väl kom upp i den fina hasselskogen bortom Norrbys och efter en stunds sökande fick se en skymt av ett vitt stort djur bakom ett snår vad det så tårarna kom i ögonen, det var verkligen han!

Vart har han varit? Ja, tyvärr kan han inte tala om det. Där han hittades hade han inte varit länge, det fanns inte mycket spår, och inte mycket gödsel. Men var han kommit ifrån, och hur han gjort illa sig, det vet vi inte.

När vi väl fått klart för oss att det var han så fanns det bara en tanke, vi lämnar honom inte ur sikte utan att ha fått honom till en plats där vi vet var han är, och går lätt att hitta igen. Det var dock inte lätt att tas med vår Aladin efter hans veckor som ensling. Jag tror att alla som försökt att driva ett ensamt flockdjur förstår vad jag menar. Det tog oss (tre personer) 5½ timme att till slut få in honom genom en grind som festlig nog leder till Medebyshagen, dvs samma hage som han försvann ifrån där i början av maj. Vi har ännu inte lyckats få hem honom då han hinnit bli väldigt skygg, men vi vet var han är, och så snart vi på ett säkert sätt kan bärga honom så skall han hem för översyn av veterinär, vila och god mat.