Vi har ännu inte hittat Aladin. Men vilken uppbackning vi har fått. Man kan inte bli annat än glad och varm över att det är så många som engagerar sig, ringer, kommer med förslag på platser att leta på, söker igenom sina egna marker osv. Vi är mycket tacksamma för det! Även Gotlands Allehanda har plockat upp händelsen och publicerade i fredags flera bilder på Aladin, vilket gör att i stort sett "alla" på Gotland vet, att om det skulle dyka upp en vit tjur med öronnummer 1217 så är det vår. Även det värt att tacka för.

Vi har under onsdagen och torsdag förmiddag letat med hjälp att ett litet ultralätt  flygplan, och kan nu med 100 % säkerhet konstatera att han finns inte kvar i hagen. Man ser otroligt klart och tydligt uppifrån,  även ner i de tätaste partierna av tall och en. Lövträden har inte slagit ut ännu vilket också gör att sikten är god. Mycket har vi sett men ingen Aladin. Det är otroligt märkligt, och det är inte utan av man blir lite uppgiven. Men jag kan inte låta bli att tänka att så länge vi inte hittar honom död, så finns chansen att han faktiskt lever, och kanske rätt som det är står och knaprar på nån dyr buske i en trädgård. DET skulle verkligen vara som att vinna högsta vinsten på ett lotteri, det kan jag lova!!

Vad händer annars då? Det har äntligen slutat regna för ett tag, och vi börjar nu så smått våga hoppas att det skall gå att så i nästa vecka. Det blir någon form av underliggande stress när det börjar närma sig slutet på maj och vi inte lyckats så minsta lilla frö.

Bilden visar hur tydligt man kan se djuren uppifrån, på bilden är det vår Verkmyrsflock som sover middag.

Med hopp om bättre nyheter nästa gång!